Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mineralens och bergarternas betydelse, av H. Carlborg - Historik - Nyare tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
MINERALS OCH BERGARTERS BETYDELSE.
De värdefullaste fyndigheterna hava numera tagit slut, och guanoindustrien är av föga
betydelse.
Kaliindustrien är trots sin relativa ungdom av mycket stor vikt. Vid Stassfurt, 4 mil
söder om Magdeburg i provinsen Sachsen, tillgodogjordes redan på 1200-talet saltkällor
och 1452 anlades s. k. konstbrunnar, av vilka den största var 53.7 m djup och ur vilka
salthaltigt vatten erhölls. I Thüringen påträffades 1837 vid djupborrning stensaltlager,
och uppmuntrad härav anställde preussiska staten 1839 djupborrningar även vid
Stassfurt, där efter 4 års arbete bergsalt påträffades på 256 m djup. Tyvärr var koksaltet
i lösningen från borrhålet ej rent, utan innehöll kali- och magnesiasalter, vadan
förekomsten till en början ansågs vara av mindre värde, men 1852 började man dock
avsänka schakt för anordnandet av ett stensaltbergverk. De översta, kalirika
saltskikten, som påträffades i schakten, ansågos till en början värdelösa och utfraktades
på varphögarna under namn av avrymningssalter (Abraumsalze), men dessas
tillgodogörande för framställning av kaligödningsmedel blev snart huvudsaken, som visade sig
vara betydligt mera inbringande än koksaltbrytningen. Början till den storartade
kemisk-tekniska industri, som är byggd på kaligruvornas produkter, gjordes 1861, och
1865 började kalisaltet användas inom lantbruket. Sedan det statliga saltmonopolet
upphävts i Preussen 1868 företogos djupborrningar även på andra håll, varvid man fann
brytvärda kalilager både i Hannover, Braunschweig, Thüringen m. fl. trakter av
Tyskland, samt i det numera franska Elsass. Industrien har sedermera undergått en
betydande kvantitativ och kvalitativ utveckling.
En av de sista årtiondenas viktigaste och mest uppseendeväckande företeelser är
oljeindustriens snabba tillväxt. Den rationella utvinningen av bergolja är en mycket sen
företeelse, ty den första stora oljebrunnen borrades ej förrän 1859. Oljeförande lager
gå emellertid mångenstädes i dagen, och där uppsamlades redan i äldsta tider den
framsipprande vätskan i gropar av ortsbefolkningen. Redan under Medeltiden visste man att
bergolja och bergvax förekommo i Elsass, och från senare hälften av 1700-talet har
därstädes drivits ett regelbundet bergsbruk för tillgodogörandet av dessa naturtillgångar,
dock i jämförelsevis blygsam skala. I Galizien »raffinerade» bönderna i Boryslaw år 1794
den erhållna oljan genom att piska den i grunda gropar med trädgrenar, varigenom de
lättast förflyktigade komponenterna bragtes att avdunsta, och transporterade den så
framställda produkten till närbelägna samhällen för att sälja den som vagnssmörja under
namn av ropa. En lättare slags råolja avsattes till garverier, som använde den vid
tillverkningen av vattentätt läder. I Bakudistriktet i Kaukasien utvanns före 1870-talet
all olja i gropar eller schakt av högst 15 m djup och bortfraktades i lädersäckar eller
fat på kamelryggen eller på enklast tänkbara körvagnar.
Medelst dessa metoder kunde givetvis endast obetydliga kvantiteter erhållas, ty
eftersom en stor del av oljan är flyktig, innehålla de i dagen utgående oljeförande lagren
endast smärre mängder därav. Innan man lärt sig att genom raffinering framställa ett
flertal numera oumbärliga produkter ur den råa varan, såsom bensin, gasolja, fotogen,
paraffinvax, asfalt, vanlig smörjolja, cylinderolja, olika slags brännoljor, m. m., var
även avsättningen jämförelsevis liten, så att huvudproblemet vid oljetillgångarnas
tillgodogörande var att skapa avsättning.
I Nordamerika torde de vita inbyggarna uppmärksammat bergoljan vid mitten av
1700-talet. Den kallades då Seneca oil och Genessee oil samt användes av indianerna
vid deras religiösa ceremonier och som läkemedel för utvärtes bruk.
Redan under förra delen av 1800-talet erhöllos smärre kvantiteter bergolja ur en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
