Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mineralens och bergarternas betydelse, av H. Carlborg - Historik - Nyare tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORIK. NYARE TIDEN.
71
del borrade saltbrunnar i västra delen av staten New York och i östra delen av
Pennsylvania i Förenta staterna. 1819 träffade man vid borrning efter salt i närheten av Little
Muskingham-floden i Ohio en källa, som utom gas även lämnade olja, vilken en tid
användes för belysningsändamål. I Virginia funnos år 1836 oljekällor, som avkastade 50—
100 fat årligen. Troligen var det dessa omständigheter samt en strävan att finna en
råolja, varur kunde utvinnas lika värdefulla produkter som ur de skotska, då redan länge
bearbetade oljeskiffrarna, vilka 1859 föranledde Edwin Drake att nära Titusville i
Pennsylvania vid Oil Creek, en liten bäck som rinner ut i Alleghanyfloden, utföra ett borrhål,
ur vilket man lyckades erhålla olja i så stora kvantiteter, att företaget blev lönande.
Oljeförekomsten vid denna plats var dock känd mycket tidigare; i själva verket
utfördes, troligen av fransmännen, då dessa på 1700-talet innehade Mississippidalen, rätt
omfattande grävningar för oljans tillvaratagande men tydligen utan ekonomisk framgång.
Sedan Drake haft lycka med sitt förehavande tilltog oljeindustrien i omfattning med en
ofantlig hastighet, så att medan produktionen i U. S. A. 1859 var 2 000 fat (å 159 1),
hade den redan 1861 vuxit till över 2 000 000 fat. Oljedistriktet i Pennsylvania, som
omkring 1860 endast ägde några hundra innevånare, hyste redan 1865 70 000 fasta
inbyggare och jord värdena stegrades hundrafalt. Det var huvudsakligen till Pennsylvania
som den nordamerikanska produktionen var lokaliserad under de närmaste årtiondena,
i det att denna stat ända till omkr. 1885 lämnade 98 % av produktionen för att numera
hava sett sin andel minskad till under 10 %.
Tillgodogörandet i större skala av oljefälten vid Baku, där utbytet 1863 var c:a
40 000 fat, kan dateras från 1873, då svensken Robert Nobel började sin verksamhet
därstädes och införde förbättrade borrningsmetoder och raffineringsanordningar. Det
var tyska ingenjörer, som ursprungligen började arbeta på den kaukasiska råoljans
rationella tillgodogörande på 1850-talet, därvid tillämpande metoder, som utarbetats för
brunkolens förädling på lysoljor m. m. I Bakudistriktet var produktionen 1873 470 000 fat och
blev ungefär 10-dubblad under vart och ett av de två följande årtiondena till c:a 47 000 000
fat år 1896. Vid denna tid stegrades för övrigt Rysslands produktion starkare än
Förenta staternas, som emellertid under 1900-talet gått framåt med mycket stor hastighet
och långt distanserat sina medtävlare. Bakslaget i Ryssland kom strejkåret 1905, då
brunnarna lågo öde flera månader och vatten började komma i många av dem.
Vid de rumänska oljefälten, som medelst enkla metoder blivit tillgodogjorda sedan
lång tid tillbaka, började först omkr. 1898 mera moderna hjälpmedel att användas. I
Galizien utfördes det första borrhålet 1862. Omkr. år 1900 började man bearbeta
förekomsterna i Holländska Indien på Borneo, varvid förnämsta svårigheten var att skapa
avsättning, så att man till en början var villig sälja motorbensinen för föga över 1 öre
pr liter. Den växande automobilindustrien skapade dock snart nästan obegränsade
a vsättningsmöj ligheter.
Förvånande är oljeindustriens tillväxt i Mexico, där vid 1900-talets början oljefälten
voro nästan okända med en produktion år 1901 av 10 000 fat, medan årliga utbytet
1919 var 87 000 000, det största för något land i världen näst Förenta staterna. Det
engelska bolag, som kontrollerar de förnämsta oljeområdena, började sin verksamhet
först 1906 men har nu (1924) anläggningar, som medgiva raffinering av c:a 35 000 fat
(5 600 ton) råolja dagligen.
Under åren 1922 och 1923 slutligen har Californien ryckt fram till en av de främsta
platserna som oljeproducerande land på grund av lyckligt resultat av en mängd nya
borrningsföretag. I detta traditionella guldland nådde guldproduktionen sitt största
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
