Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mineralens och bergarternas betydelse, av H. Carlborg - Historik - Nyare tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
MINERALS OCH BERGARTERS BETYDELSE.
grundade kronobruken Lövsta, österby och Gimo, blev gruvfältet helt och hållet privat
egendom. Redan på 1500-talet ansågs det av dannemoramalm tillverkade järnet, vilket
då och även långt senare var känt i handeln under namn av öregrundsjärn efter
utskepp-ningshamnen för detsamma, såsom det bästa järn, som tillverkades i Sverige, och allt
fortfarande torde nog denna malm anses vara en bland dem, som giva det bästa järnet
och stålet. Fig. 38 visar en bild av den s. k. Storrymningen, den största gruvöppningen,
som delvis fått sitt nuvarande utseende genom ras. Utefter vänstra kanten av
densamma synes en väldig mur av sten, utgörande en fördämning mot vattnet i den
närbelägna Gru vsjön, som vid flera tillfällen hotat att översvämma gruvan och
omöjliggöra brytningen.
Andra gruvfält, som likaså äro välkända för malm av synnerligen god kvalitet, äro
Per sberg i Värmland, som bearbetades redan under Medeltiden, samt de närbelägna
Långban, Nordmarken, Finnmossen och T aberg, vilka lämnat och fortfarande lämna
råvaran för den betydande värmländska järnhanteringen.
Fig. 39. Norra delen av Grängesbergs malmfält. Gruvöppningarna synas till vänster. A. Blomquist foto.
Norberg är som nämnt ett av våra tidigast bearbetade »järnberg», och i dess många,
vitt spridda och betydande fyndigheter torde järnmalm ständigt hava brutits under
åtminstone 600 år. Först från mitten av 1800-talet började dock den årliga brytningen
stiga till några mera avsevärda kvantiteter. De förnämsta gruvfälten härstädes äro
Risbergs-, Norrbergs-, Gamla och Nya Morbergs-, Röbergs-, Kallmorbergs-, Klackbergs- och
Kolningsbergsfälten.
Stribergs och Dalkarlsbergs gruvfält i västra Västmanland hava likaså varit viktiga
rå varuproducenter för Nora eller Noraskogs bergslag. Båda fälten voro kända redan
under Medeltiden, men under det att det förstnämnda först fr. o. m. 1870-talet kom upp
i någon högre produktion, har det senare alltid bearbetats i jämförelsevis stor
utsträckning, ehuru för äldre tider givetvis med detta uttryck ej avses några i modern mening
stora kvantiteter; 10 000 ton malm årligen var på 1700-talet mycket för ett gruvfält.
Alla dessa nu uppräknade gruvor och många andra, som föra för den svenska
kva-litetsjärntillverkningen lämplig råvara, hava varit i mer eller mindre jämn drift snart
sagt så länge bergmalm brutits i landet och hava allteftersom järntillverkningen
tilltagit ökat sin malmfångst. Tillväxten har dock varit jämförelsevis långsam. Genom
införande av metoder för de fattigare malmernas anrikning från omkr. år 1900
möjliggjordes fyndigheternas bättre tillgodogörande, emedan ur fattiga och oartrika malmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
