Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mineralens och bergarternas betydelse, av H. Carlborg - Historik - Nyare tiden - Tillgång och produktion av nyttiga mineral - Järnmalm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
MINERALS OCH BERGARTERS BETYDELSE.
Av övriga malmer, vilkas brytning börjat huvudsakligen först under senare delen
av 1800-talet, kunna nämnas svavélkis, mangan-, nickel- och molybdenmalm, men med
undantag för den förstnämnda kunna några mera betydande kvantiteter ej antecknas.
Svavélkis tillgodogjordes f. ö. redan på 1500-talet för framställning av svavel, t. ex. vid
Dylta svavelbruk i Närke.
Under världskriget 1914—18 rådde stor verksamhet inom den svenska
gruvindustrien, både i fråga om järn- och andra malmer, men de ekonomiska förhållandena efter
fredsslutet hava medfört en svår depressionsperiod för densamma och förorsakat många
smärre gruvors ödeläggande. Från omkr. 1923 kan man iakttaga ökad verksamhet
i fråga om brytning av zink- och blymalmer.
Stenkolsfyndigheterna i Skåne blevo upptäckta redan i slutet av 1500-talet, nämligen
i trakten av Hälsingborg, där ett litet kollager befanns blottlagt vid lågt vatten och
åtkomligt på den grunda havsstranden. Av danska kungabrev framgår, att brytning ägde
rum på 1570- och 1580-talen. När Skåne blev svenskt, intresserade sig svenska kronan
särskilt för de skånska stenkolen, som brötos i någon, om ock ringa utsträckning; så t. ex.
underhöllos fyrarna i Skåne och Halland med stenkolsbränsle. Sedermera avstannade
stenkolsbrytningen och låg nere till 1730-talet, men trots ett ivrigt och intresserat
arbete från många enskilda personers sida lämnade den då upptagna rörelsen dåligt
ekonomiskt utbyte. 1786 övertogs stenkolsverket vid Bosarp av friherre, sedermera greve
Eric Ruuth. 1796 upptäcktes vid eftersökande av stenkärlslera två stenkolsflötser vid
Höganäs, dit snart hela kolgruverörelsen flyttades med anläggandet av Höganäs
stenkolsverk år 1797. Sedan den tiden hava stenkol årligen brutits vid Höganäs, ehuru
tidvis och särskilt i början med stora uppoffringar från ägarnas sida och med någon hjälp
från staten under 1810- och 1820-talen.
Till början av 1860-talet var Höganäs Sveriges enda stenkolsgruva, men sedan i
1855 års gruvstadga envar medgivits rätt att »inmuta», undersöka och bearbeta även
stenkolsfyndigheter inträdde en period av allmänt och livligt intresse för Skånes övriga
stenkolslager. Vallåkra stenkolsaktiebolag bildades 1866 i ändamål att tillgodogöra kolen
vid Vallåkra, Bosarp och Billesholm, och drev sedan gruvarbete till 1895, då det uppgick
i Billesholm—Bjujs aktiebolag. Detta upptog i sig även Kropps aktiebolag, som bildades
1871 och sedan dess bedrivit rörelse i huvudsakligen Bjuvs socken.
1867 belädes ett nyupptäckt kolfält vid Stdbbarp med arbete, och även på flera
andra ställen än de nu nämnda gjorde man då och senare försök med stenkolsbrytning,
t. ex. från 1875 vid Skromberga och från 1896 vid Hyllinge.
Sedan 1903 äro Skånes stenkolsföretag förenade till Höganäs—Billesholms aktiebolag.
Redan på 1700-talet framställdes i samband med kolgruvedriften lervaror, och denna
tillverkning samt framställningen av eldfast lera utgör nu en mycket viktig gren av
rörelsen.
TILLGÅNG OCH PRODUKTION AV NYTTIGA MINERAL.
Järnmalm.
Den nuvarande kulturen vore otänkbar utan järnet. Det tjänar oss icke endast
i redskap och vapen, hela vår maskinteknik är byggd på dess användande och våra
samfärdsmedel, såsom järnvägar och fartyg m. m., äro utan detsamma t. v.
knap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
