Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mineralens och bergarternas betydelse, av H. Carlborg - Tillgång och produktion av nyttiga mineral - Bly - Zink - Tenn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYTTIGA MINERAL. ZINK. TENN.
91
Blyproduktionen har varit anmärkningsvärt konstant vid något över 1 milj, ton
årligen under de senaste 20 åren, dock har olika länders delaktighet däruti växlat avsevärt.
Omkr. år 1900 bidrog Europa med c: a 45 % men lämnar nu blott omkring hälften så
mycket. Det förefaller, som om möjligheterna till världsproduktionens ökning skulle
vara relativt små.
I Sverige är fångsten av blymalm ganska obetydlig och stadd i sjunkande. Den
uppgick i medeltal för år till följande kvantiteter: 1871—80 10 976 ton, 1881—90 14 400
ton, 1891—1900 12 598 ton, 1901—10 5 753 ton och 1911—20 3 003 ton. Härvid hava
bly- och silvermalmer blivit sammanräknade, då de svenska silvermalmerna nästan
undantagslöst utgöras av silverhaltig blyglans. De förnämsta blymalmsgruvorna äro
utom Salberget, Kallmora och Stollberg (Väster Silvberg), som numera icke brytas,
Kavel-torp och Saxberget, men ingen av dessa bearbetas enbart på detta slags malm. Inom
landet torde under tiden 1608—1918 hava framställts 53 000 ton bly.
Zink.
Denna metall har först vid en jämförelsevis sen tidpunkt fått någon större
betydelse, ehuru dess egenskap att med koppar bilda legeringen mässing varit bekant allt
sedan Forntiden. Numera har dock zinkindustrien en avsevärd ekonomisk betydelse.
Tillverkningen av metallen har år 1913 varit 1 011 000 ton, år 1917 986 000 ton,
år 1920 714 000 ton, år 1923 956 000 och år 1925 1 147 000 ton.
I större utsträckning än fallet är med de flesta andra viktigare metaller har
zinksmältningen koncentrerats till vissa länder, till vilka malm importeras från andra.
År 1913 härrörde av den framställda zinken 35 % från fyndigheter i Förenta staterna,
25 % från Tyskland, 15 % från Australien, 5 % från Italien och 3 % från Algeriet.
Sveriges andel var 1 %, motsvarande 50 752 ton malm. Landets produktion av
zinkmalm var i medeltal pr år 1871—80 35 626 ton, 1881—90 49 591 ton, 1891—1900
53 008 ton, 1901—1 051 159 ton och 1911—2 051 529 ton. Den vida övervägande
kvantiteten kommer från Åmmébergs gruvor, som ägas av det belgiska bolaget Vieille
Mon-tagne. Övriga zinkgruvor äro Ryllshyttan, Saxberget, Kavéltorp, Kalvbäcken m. fl.,
varest tillgångarna dock äro jämförelsevis obetydliga. Större delen av den brutna
malmen, minst 80 % under de senaste decennierna, har exporterats. Inom Sverige torde
under åren 1858—1925 hava brutits zinkmalm med ett totalinnehåll av 840 000 ton zink.
Tenn.
Ehuru bronsen numera har underordnad betydelse, är tennet dock fortfarande
en av de viktigaste metallerna, som användes till framställande av förtent plåt
och i många viktiga legeringar med bly och koppar, så att tennproduktionens värde
år 1913 var större än både kopparns och zinkens. Det är i själva verket tennet i form
av förtent järnbleck, som möjliggjort nutidens stora konservindustri och som tillåter
oss att under vilken årstid som helst äta ananas från Hawaii i arktiska trakter eller
havets produkter mitt inne i en vattenlös öken.
År 1913 framställdes c:a 136 000, 1918 c:a 126 000 och 1925 c:a 145 000 ton tenn,
varav omkring hälften ur malmer från det brittiska världsriket. Största bidraget härtill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
