Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Mineralens och bergarternas betydelse, av H. Carlborg - Tillgång och produktion av nyttiga mineral - Tenn - Antimon - Mangan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
MINERALS OCH BERGARTERS BETYDELSE.
eller 30 % av världsbehovet lämna Federerade Malaj staterna i Bortre Indien. Den
holländska delen av de Ostindiska öarna är med 15 % i detta hänseende även av rätt stor
betydelse, men överträffas av Bolivia, som ensamt bidrager med c:a 20 % av
världs-produktionen. I Europa spelar endast Cornwalldistriktet någon avsevärd roll genom
att bidraga med 5 % av världsproduktionen, och i Sverige saknas tenngruvor
fullständigt. Världens tennmalmtillgångar äro så vitt man nu kan se tämligen begränsade och
medgiva ingen avsevärd ökning av brytningen.
ÅNTIMON.
Antimon i ren form har föga användning, men däremot brukas metallen i
stor utsträckning på grund av sin egenskap att med de flesta tunga metaller lätt
bilda legeringar. Så innehålla britanniametall, typmetall och de flesta lagermetaller
växlande mängder antimon. Under världskriget växte användningen högst betydligt,
bl. a. på grund av att antimon användes som tillsats till bly för att göra de därav
framställda shrapnelkulorna hårdare. Antimonmalmen stibnit ingår i tändsatsen på och
plånet för våra säkerhetständstickor. 1913 framställdes 21 000, 1916 81 000 och 1925
25 000 ton metall, huvudsakligen ur malm från Kina, Frankrike, Mexico och Bolivia.
I Sverige finnes ej antimonmalm i brytvärda kvantiteter.
Mangan.
Denna metall har i ren form ingen industriell användning, men desto viktigare
är den som tillsatsämne vid stålframställning i form av ferromangan och spegeljärn,
således i legering med järn. Sedan bessemer- och martinstålsmetoderna fått
vidsträcktare användning, ha därför manganmalmerna blivit av allt större betydelse,
var-förutom manganpreparat även användas för framställning av galvaniska element och
vissa färger, i glasfabrikationen m. m.
Manganmalmerna äro rätt allmänt förekommande, men de länder, som haft någon
större betydelse för världsproduktionen, äro endast Indien, Ryssland och Brasilien.
1913 erhöllos omkring 2 650 000 ton, 1917 1 894 000 ton, 1920 1 638 000 ton och 1924
1 986 000 ton malm. Rysslands andel sjönk betydligt under de senaste orosåren men
har sedermera ökats. Vidare har på sista tiden Guldkusten börjat exportera malm i
större utsträckning än förut och överträffar numera Brasilien.
Sveriges obetydliga manganmalmsbrytning har varit följande:
Årligen Manganmalm ton
1901—10 .................................... 3 425
1911—20 .................................... 9 837
1921—1925 .................................. 7 522
Malmfångsten 1833—1925 motsvarade en metallkvantitet av sammanlagt 106 000 ton.
Gruvor med manganmalmsfångst äro egentligen endast Långban och Spexeryd, om
också under världskriget malm bröts även på andra håll, såsom i Bölet och i åtskilliga
gruvor på Dal och i Värmland. Järnmalmer med en i regel jämförelsevis låg
mangan-halt förekomma emellertid i åtskilliga av våra malmförande trakter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
