Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fyndigheters upptäckande och undersökning, av H. Carlborg - Fyndigheters upptäckande och uppsökande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYNDIGHETERS UPPTÄCKANDE OCH UPPSÖKANDE.
111
verkligen lyckas lokalisera en fyndighet. Det kan dock icke förnekas att åtskilliga
allvarliga och kritiskt lagda personer, som studerat slagrutan, hyst en viss tilltro till
densamma, särskilt då det varit fråga om uppsökande av vattenådror, och i Tyskland hava
omfattande vetenskapliga undersökningar över slagruteprohlemet blivit utförda, men
alltför ofta får den tjäna som ett medel att lura lättrogna människor. Ibland kanske också
slagrutemannen bedrager sig själv, ty greppet på instrumentet är sådant att en ringa,
ofrivillig sammandragning av händernas muskler kan åstadkomma ett utslag.
Lyckligtvis finnes det emellertid mindre hemlighetsfulla krafter och egenskaper
hos malmfyndigheterna än de, som eventuellt verka på slagrutemannen, vilka, kunna
tagas i malmletningens tjänst. Bland de förnämsta av dessa är magnetismen. Det är
visserligen endast ett fåtal malmer, vilkas magnetiska egenskaper äro av den
storleksordning att de hava större betydelse i detta hänseende, men dessa äro så mycket
viktigare, särskilt för svenska förhållanden. Med särskilt känsliga instrument har man
på sista tiden börjat magnetiskt undersöka även mycket svagt magnetiska formationer.
Som bekant kan jorden betraktas som en kolossal magnet med sydpolen i
närheten av den geografiska nordpolen och nordpolen placerad ungefär diametralt motsatt.
Man kan nu föreställa sig den magnetiska kraften representerad av mellan dessa båda
poler gående böjda s. k. kraftlinjer, i vilkas riktning en fritt upphängd magnetnål
strävar att inställa sig. I förhållande till jorden intar en dylik magnetnål på olika platser
från varandra avvikande ställningar, i det att både dess avvikelse från den geografiska
meridianen, dess s. k. deklination eller missvisning, och dess avvikelse från
horisontalplanet, inklinationen, varierar. Deklinationen är i våra trakter västlig och inklinationen
c:a 70° nedåt för nålens nordända, men båda storheterna äro underkastade smärre
dagliga och större, mera långvariga förändringar. Om nu i det magnetiska fältet kring
jorden på vissa ställen finnas kroppar, vilkas magnetiska ledningsförmåga är större än det
omgivande mediets, komma dessa kroppar att själva verka såsom magneter. Ett
mineral med denna egenskap är framför allt magnetiten, som bildar en av våra vanligaste
järnmalmer, nämligen svartmalm, men även magnetkisen har samma förmåga, ehuru i
mindre utpräglad grad. En fyndighet av dessa malmer bildar sålunda en väldig magnet.
Förekomster av blodsten och en del koppar-, zink- och blymalmer, ja, t. o. m. vissa
di-orit- och hyperitgångar, kunna innehålla så mycket magnetit, att de få samma egenskap.
I våra trakter befinner sig i regel denna magnets sydpol i fyndighetens övre delar och
nordpolen i de djupare, men därutöver är i stort sett föga utrett, huru det magnetiska
fältet är beskaffat, särskilt vid mera invecklade former hos malmkropparna. En nära
en magnetisk fyndighet fritt upphängd magnetnål påverkas dels av jordmagnetismen
och dels av fyndighetens magnetism, men som den senare på nära håll är ojämförligt
mycket starkare, inställer nålen sig så, att dess deklination och inklination avsevärt
avvika från den i trakten normala, varigenom tillvaron av en magnetisk malm konstateras.
I närheten av malmens utgående i dagen är nålen i regel riktad mot densamma, och
genom anställande av en lämplig serie observationer kan därför malmens läge bestämmas.
Det enklaste instrument, av vilket man härvid begagnar sig, kallas gruvkompass.
Denna består av en magnetnål, som mitt på är försedd med fina, horisontala axlar, vilka
vila i en av glas och mässing gjord hylsa. Denna kan i sin tur vrida sig kring en vertikal
metallspets, så att nålen följaktligen kan inställa sig i vilken riktning som helst (fig. 45).
Alltsammans är inneslutet i en mässingsdosa med glaslock. För att underlätta
observationerna är nålen gjord tyngre i sydpolsändan, så att den i det normala
jordmagnetiska fältet inställer sig horisontalt. Så snart den därför avviker från det vågräta läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
