Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fyndigheters upptäckande och undersökning, av H. Carlborg - Fyndigheters upptäckande och uppsökande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYNDIGHETERS UPPTÄCKANDE OCH UPPSÖKANDE. 113
korsande system av parallella linjer på i regel 20 m avstånd från varandra. I
linjernas skärningspunkter anställas observationer. Dessa inläggas på en karta, och genom
punkter med lika intensitet eller styrka hos den magnetiska kraften dragas kurvor,
varjämte kartan färglägges så att områden med större intensitet få kraftigare färg. Man
erhåller på så sätt dels en vertikalintensitets- dels en horisontalintensitetskarta, och genom
kurvornas förlopp får man en föreställning om malmernas läge och utsträckning, så att
en approximativ uppskattning av fyndighetens storleksordning kan äga rum. Om
malmens beskaffenhet erhåller man dock inga säkra upplysningar av en sådan magnetisk
karta, men däremot underlättas betydligt utförandet av nödiga undersökningsarbeten.
Även under jord i gruvor kan magnetometern användas för s. k. kraftpilmätningar,
genom vilka det närmare läget av malmen bestämmes.
Fig. 46. Tibergs inklinationsvåg och Thaléns magnetometer.
Den Tibergska inklinationsvågen är i konstruktivt hänseende något bristfällig men
lämnar i allmänhet resultat, som för praktiska ändamål äro fullt nöjaktiga.
Noggrannare observationer kunna anställas medelst Thomson-Thaléns vertikdlkrajtvåg, vars
konstruktion offentliggjordes av professor Thalén år 1899. Den äldre kombinerade
magnetometern och inklinationsvågen föredrages dock i allmänhet på grund av dess
enklare och mera oömma konstruktion.
Utomlands äro gruvkompassen och magnetometern föga använda och knappast
allmänt kända, om än i Canada och på en del andra ställen huvudsakligen genom svenska
ingenjörer magnetiska mätningar på malmfält med den senare blivit anställda. I
Tyskland har man börjat att på sista åren göra bruk av Schmidts lokalvariometer, som
är synnerligen känslig.
I Förenta staterna uppfanns år 1866 den s. k. miner s compass eller dip-compass, där
magnetnålen endast kan röra sig i ett vertikalplan. Den är i noggrannhet betydligt
underlägsen magnetometern, men i motsats mot gruvkompassen lämnar den numeriska
resultat, som kunna inläggas på en karta. Den brukas i rätt stor utsträckning i
järn-malmsdistrikten vid övre sjön i Förenta staterna.
. Som exempel på de magnetiska malmletningsmetodernas betydelse kan anföras,
att år 1868, d. v. s. ungefär vid den tidpunkt, då denna dip-compass blev uppfunnen,
8—252144. Uppfinningarnas bok. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
