Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fyndigheters upptäckande och undersökning, av H. Carlborg - Försöksarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSÖKSARBETEN.
125
Fig. 60. Borrhålen Oscar i Kiirunavaara.
Siffrorna angiva djupet i meter. Malmkroppens
gränser angivas med streckade linjer.
amerikansk stötborrningsmetod till 70.71 m djup med en håldiameter i början av 200
mm och mot slutet av 137 mm, varefter roterande borrning vidtog med 112, 97, 83 och
slutligen 73 mm diameter. Det vid detta tillfälle utförda djupaste hålet i Skåne var
det vid KuldemÖlla i Baldringe socken, som mätte 644.55 m. Tyvärr blottades vid dessa
arbeten inga värdefulla fyndigheter.
Det djupaste diamantborrhålet och samtidigt det tredje i ordningen av världens
djupaste borrhål över huvud taget uppgives vara ett 2 239 m djupt dylikt, utfört genom
kolformationen vid Gzuchow i Oberschlesien. Nästan lika djup är Gerdena Well n:o 1 i
Californiens oljedistrikt, nämligen 2 230 m. Vid Vlakfontein vid Lace Proprietary
guldgruvorna i Sydafrika finnes ett annat, som mäter 2 029 m och således ej står de nämnda
mycket efter.
För att undvika användandet av de
dyrbara diamanterna har man utarbetat en
annan metod, där såsom skärande medium
brukas härdade, skarpkantiga stålkorn.
Utrustningen är i det närmaste lik den för
diamantborrning använda, med det
undantaget, att i borrkronan, som göres av
relativt mjukt stål, ej fastsättes några skärande
föremål, utan i stället nedföras med lämpliga
tidsmellanrum stålkorn med borrvattnet
genom rörsatsen. På grund av tyngden
samla dessa sig i hålets botten mellan kronan
och berget och häfta vid den mjuka kronan,
så att de medfölja i rotationen och på så
sätt utföra det egentliga borrningsarbetet.
I löst berg kan man även begagna
borrkronor med härdade ståltänder, och i mera
svårborrat material har man försökt
använda sig av särskilt hårda legeringar, t. ex.
det tyska siiundum. Åtminstone, i hårda
bergarter ställer sig dock
diamantborrningen i längden fördelaktigare och säkrare.
En företeelse vid djupborrning med roterande borr, som ibland förorsakar stora
olägenheter, är borrhålsavvikningen. Det inträffar nämligen ganska ofta, att borrhålet
ej bibehåller konstant riktning utan böjer sig åt något håll, ofta i en ganska krokig
bana, t. ex. såsom Oscar I å fig. 60. Hålet, som ingår bland de för undersökning av
Kiirunavaaras malm företagna ovannämnda borrningarna, var ansatt vertikalt, men
intog med tilltagande djup ett allt flackare läge. Det närbelägna Oscar II visar däremot
betydligt mindre krökning. Så stor avvikelse som i första fallet är, ganska sällsynt. Den
största borrhålsavvikning, som hittills konstaterats i Sverige, erhölls vid Sdlsta gruvor i
Uppland, där hålet ansattes med en lutning av 60° från horisonten, medan det vid 193 m
längd lutade endast S1^0.
Många förslag till förklaring av denna företeelse hava blivit framställda. Med
täm-lig säkerhet synes man hava kunnat fastställa en benägenhet hos borrhålen att inställa
sig vinkelrätt mot den genomgångna bergartens skiffrighet eller regelbundna
förklyft-ning, när de, såsom ofta är fallet, ansättas snett mot densamma. Ojämnheter i övrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
