Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fyndigheters upptäckande och undersökning, av H. Carlborg - Försöksarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
FYNDIGHETERS UPPTÄCKANDE OCH UNDERSÖKNING.
inverka givetvis också. Sättet för borrningens utförande och apparaternas beskaffenhet
är ej heller utan betydelse, i det att en bristfällig styrning för borrkronan alltid
underlättar uppkomsten av en krökning. Mellan borröret och hålet förefinnes alltid ett mer
eller mindre stort glapprum, så att särskilt vid icke vertikala hål röret kan antaga en
svagt böjd form och därigenom bibringa kronan en sned styrning.
Med borrningen avser man i regel att övertvära ett visst bestämt bergartsparti,
och en större avvikelse kan därför förorsaka, att betydande, på borrningar nedlagda
kostnader bliva till föga eller ingen nytta. Avvikningar kunna näppeligen helt
undvikas, även vid omsorgsfullt utförande, och om de konstateras under borrningens gång
kan man blott i ringa mån motverka dem. Man brukar försöka att i borrhålets botten
insätta en i hålet passande kil, som tvingar borrkronan att avvika i önskad riktning,
men ett gott resultat är i regel svårt att uppnå.
Så mycket viktigare har det därför visat sig vara att finna en säker och
lätthanterlig metod för uppmätning av hålets verkliga riktning, varigenom en säker tydning av
borrningens resultat kan ernås. Redan på grund av de små diametrar, borrhålen
vanligen hava, har det dock visat sig svårt att ernå fullgoda konstruktioner.
Det gäller att bestämma både hålets lutning svinkel och dess riktning i horisontalled.
För det förstnämnda ändamålet har man gjort bruk av det s. k. Noltens rör, bestående
Fig. 61. Elektrolytisk vinkelregistreringsapparat för borrhål.
av ett i ena ändan tillsmält glasrör, delvis fyllt med fluorvätesyra. Syran angriper som
bekant glas, så att om röret nedsänkes i borrhålet och får kvarstanna en lämplig
tidrymd, uppstår en horisontal etsrand, vars lutning mot röret och sålunda mot borrhålets
väggar efter upptagandet kan bestämmas. Hugh Marriots apparat är också baserad på
det förhållandet, att en vätskas yta inställer sig horisontalt. Ett rör är delvis fyllt med
en blandning av paraffin och vax och innehåller dessutom en liten magnetnål med en därå
fästad spegel. Röret nedsänkes i borrhålet och paraffinet upphettas på elektrisk väg
till smältning. Magnetnålen och spegeln äro så monterade, att de flyta på den smälta
blandningen, varvid nålen inställer sig i den magnetiska meridianen, medan spegeln
ligger horisontalt och således parallellt med vätskeytan. Vax-paraffinblandningen får
därefter stelna, så att nålens och spegelns läge i förhållande till röret bliva fixerade och
kunna bestämmas. På så sätt erhålles mått på både riktning och lutning hos borrhålet.
Ytterligare ett sätt att bestämma en vätskeytas läge vid en viss punkt i ett borrhål,
nämligen den elektrolytiska vinkelregistreringen, har tillämpats vid vissa svenska
metoder, nämligen vid en modifikation av den Carlson-Bergströmska, vid den
Gummes-sonska samt vid den s. k. Kirunametoden. Vid dessa användes till elektrolytvätska en
kopparsulfatlösning, varur genom elektrolys koppar bringas att utfalla på en lämpligt,
formad katod. Denna, som vid den bäst utarbetade eller Kirunametoden har
cylinderform och består av förgylld koppar (a, fig. 61), får vid användningen på den del, som
är nedsänkt i vätskan i behållaren b, ett överdrag av koppar, vars övre rand markerar
vätskeytan, d. v. s. horisontalplanet. Dennas vinkel mot cylinderaxeln och således mot
det därmed likriktade borrhålet kan sålunda lätt bestämmas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
