Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Gruvornas energifråga, av B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
suga och komprimera 1170 m3 luft pr min. till ett övertryck av 5.5—6 atm. Såsom synes
av figuren har maskinen härför 11 löphjul, och luften får efter att hava passerat tre
hjul nedströmma genom en mellankylare och avkylas, innan den fortsätter genom
efterföljande hjul. Den avkyles sålunda tre gånger innan den lämnar kompressorn, då den
har en temp. av 60—65°. Av tvärsektionen fig. 100 synes i kvadranten b—b skovlarna
i löphjulet samt ledskenorna i den stillastående dijjusorn, i vilken luftens hastighet
omsättes i tryck. I kvadranten c—c synas de skövlar, som styra luften från det ena
löphjulet till det nästas centrum, och i kvadranten a—a de skövlar, som styra luften från
mellankylaren tillbaka till efterföljande löphjul.
Turbokompressorerna hava gentemot kolvkompressorerna flera väsentliga fördelar,
såsom att de giva en kontinuerlig luftström samt kräva mindre olja och utrymme, men
dessa fördelar kunna, då det gäller komprimering till högre tryck, ej utnyttjas för så
vitt det ej är fråga om komprimering av mycket stora luftmängder. Då dessutom den
levererade luftmängden ej lika lätt kan avpassas efter behovet som vid kolvkompressorer,
hava turbokompressorer ännu ej fått någon
användning i Sverige.
Under 1700-talet användes allmänt såväl
i Italien som Frankrike fallande vatten för
alstrande av bläster för metallurgiska ugnar,
och även i Sverige fanns i slutet av samma
århundrade en dylik anläggning vid
Kärj-vingeborn i Grythytte socken. Fig. 101 visar
en schematisk bild av den använda
anordningen. Den bestod av en i en tät tunna
lodrätt nedstucken pipstock, vars hål upptill
var trattformigt utbildat, och som omedelbart
nedanför denna tratt hade en serie lufthål.
Tunnan hade nedtill ett reglerbart avlopp för
vattnet och upptill en ledning för luften. När
vattnet strömmade genom stocken, insögs luft genom hålen och blandades med vattnet,
så att en blandning av luft och vatten nedstörtade i tunnan. I denna avskildes
sedan luften och bortleddes genom luftledningen, medan vattnet bortrann genom sitt
avlopp.
Denna idé att komprimera luft med vatten upptogs på 1890-talet av kanadensaren
Charles Taylor, som utarbetade den, så att en kompressor erhölls, vilken med
framgång kunde tävla med andra metoder för luftens komprimering. Den viktigaste
förbättringen vidtogs å sughuvudet, eller det organ genom vilket vattnet insuger luften.
Detta måste vara så utfört, att luften i så små blåsor som möjligt jämnt fördelas i
vattnet, varför Taylor utbildade det med en mängd fina rör, genom vilka luften insögs i
fina strålar. Det rum i vilket vattnet nedstörtar tillsammans med luften omändrades
även i avsikt att få luften bättre avskild från vattnet, så att den ej skulle bortgå
tillsammans med detta och därmed minska den levererade luftmängden. En något
schematiserad sektion av Taylors kompressor visar fig. 102. Det tryck, till vilket
komprimeringen sker, är såsom synes av denna figur ej direkt beroende av fallhöjden, utan av
det djup under fallets nedre vattenyta, som luftkammarens vattenyta är belägen på.
Den hydrauliska kompressorn har den stora fördelen framför övriga kompressorer,
att den ej har några rörliga delar, varför den ej kräver vare sig olja eller ständig tillsyn.
Fig. 100. Tvärsektion genom turbokompressor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
