Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Mekaniska anordningar för underjordslastning, av B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
De nu använda anordningarna kunna uppdelas i två grupper nämligen: skrapor för
transport och lastning samt maskiner för endast lastning.
Skrapor för transport och lastning. Sedan långt tillbaka har man
för schaktningsarbete över jord begagnat sig av en skrapa, som till en början drogs av
en häst men sedan med en lina från ett spel, vilken anordning därefter utvecklats till
de s. k. draglineexcavatorerna. För underj ordslastning kom en liknande anordning till
användning vid ovannämnda tunnelarbete i Idaho, och då arbetet med lösandet av
problemet att underlätta det mänskliga arbetet vid lastning under jord på allvar togs upp,
var det denna anordning som först försöktes.
Man begagnade sig därvid av en skrapa eller skopa, vilken medelst en lina drogs
framåt av en liten haspel. Skopan liknade närmast en vanlig skottkärra utan hjul. Den
hade två handtag för arbetaren att hålla uti under manövreringen. Nedgrävningen i
berghögen samt framtransporten skedde med maskinkraft, tömningen och
återtranspor-ten med handkraft. Då skopan skulle användas för lastning i en vagn, drogs den uppför
ett lutande plan längs vagnens långsida och tömdes i vagnen.
Den skopa, som användes i Mesabi Range i Förenta Staterna, rymde c:a 85 dm3 och
med den kunde skrapas 115—145 dm3 åt gången, om malmen var mullig, men i grövre
malm reducerades kapaciteten högst väsentligt på grund av svårigheten att hålla
skopan, när den grävde ned sig i berghögen. Haspeln, som användes, utvecklade en
dragkraft av 400—500 kg vid en hastighet av 25—30 m/min eller c:a 3 hkr. Största
transportlängd, för vilken denna anordning lämpligen kunde användas, uppgick till 12—15
m. För manövreringen åtgick två man, en vid haspeln och en vid skopan, vilka under
arbetets gång skiftade, emedan arbetet vid skopan var tyngre än vid spelet. Med denna
anordning ökades vid detta gruvfält arbetskapaciteten pr man med c: a 23 %.
En handmanövrerad skopa anordnad på detta sätt har flera fördelar, såsom låg
anläggningskostnad, enkelhet och god anpassningsförmåga. Efter skjutningen erfordras
ej någon särskild uppriggning, utan transportarbetet kan omedelbart påbörjas från den
lämpligaste angreppspunkten. Anordningen är dessutom lätt och kan utan svårighet
och större kostnad transporteras från plats till plats. Men ehuru effekten pr arbetare
genom anordningen ökades, innebar den dock ej någon fullständig lösning av
lastnings-problemet, emedan det tunga kroppsarbetet ej genom densamma minskades.
Nästa steg i utvecklingen blev därför att söka minska handkraften, och då denna
huvudsakligen användes för den tömda skopans återtransport, gjordes även denna med
maskinkraft. Haspeln försågs därför med dubbla linkorgar samt två linor, av vilka den
för återtransport fick gå över en vid berghögen fästad brottskiva.
Vid kolgruvorna i Pennsylvanien kom antagligen detta system med fram- och
back-lina först i bruk, och anordningen utarbetades där av Evans-Goodman. Verktyget för
transporten, som förut haft formen av en skopa, som berget huvudsakligen låg uti,
utbildas nu till en skrapa, som skjuter berget framför sig. Haspeln placeras så, att den
kan betjäna 4—5 arbetsrum, och linorna från den ledas med brytskivor till rummen.
Dessa hava en bredd av 8 m med ett centrumavstånd av 16 m samt en längd av 90—120
m. Parallellt med rummets ena långsida och på ett avstånd från denna något större än
skrapans bredd uppsättes en rad propps, å vilka nedtill fastspikas plank för skrapans
styrning. Vid rummets mynning anbringas en ränna av plåt för kolens ledande till
vagnarna enl. fig. 134, som även visar brytskivornas placering.
När transporten skall börja, ledes skrapan längs den lösbrutna kolhögen vid
arbetsplatsen, genom att draglinan får passera över en av de å fig. 134 synliga brytskivorna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
