Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Det brutna bergets transport, av B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISKA HJÄLPMEDEL. DET BRUTNA BERGETS TRANSPORT.
207
Spårvidden måste, på grund av det begränsade utrymmet samt de skarpa kurvorna,
tagas så liten som möjligt. Ett vanligt mått å densamma är i Sverige 600 och 610 mm,
men det förekommer spårvidder ända upp till 750 mm. Då all bergtransport sker
uteslutande i en riktning, läggas ej banorna horisontellt utan i lutning mot schaktet, och
denna lutning är i allmänhet vald så, att samma kraft erfordras för de lastade vagnarnas
transport mot schaktet som tomvagnarnas från schaktet. Härför erfordras en lutning
av 1: 200—1: 250. I tapporter är det däremot förmånligare att hava starkare lutning,
och erfarenheten har visat, att sådana orter böra hållas i en lutning av 1: 100, för att
bästa effekten vid tappningen skall erhållas. !
Den kraft, som erfordras för en vagns förflyttning, är i första hand beroende av
dimensioner och konstruktion å hjul, axlar och lager, varför mycket arbete är nedlagt
på att utföra dessa detaljer av det lämpligaste materialet och med den mest
ändamålsenliga konstruktionen. Hjulen utföras vanligen av stål och med så stor diameter
Fig. 151. Sammanställning av hjul, axel och S.K.F.-kullager till malmvagn.
som möjligt. Lagren hava genomgått en utveckling från öppna glidlager enligt fig. 150 till
kullager enl. fig. 151, varemellan slutna glidlager och rullager använts. Axlarna äro
antingen fasta i underredet, såsom fig. 152 visar, i vilket fall lagringen är i hjulnaven, eller
rörliga med lagren fastsatta i underredet. I senare fallet får endast det ena hjulet vara
fästat vid axeln, för att hjulen skola kunna vrida sig i förhållande till varandra, när
vagnen passerar en kurva och sålunda ytter hjulet har längre väg än innerhjulet. Det
lösa hjulet är då endast påträtt på axeln men kvarhålles å sin plats genom en bygel,
som visas å fig. 151.
När uppfordringen sker med tunna, utgöres vagnens överrede endast av en
kvadratisk plattform, på vilken tunnan ställes, och när hissar först började användas samt
vagnen inkördes i hissen, gjordes endast den förändringen, att tunnan fastsattes å
underredet. Vagnen utgjordes således av en med hjul försedd tunna. Denna form å
vagnskorgen har dock visat sig mindre lämplig, varför andra former så småningom utbildats,
så att nu användas ett flertal för olika ändamål lämpade typer.
Uppe i arbetsrummen, där lastningen oftast sker för hand, användas låga vagnar,
jramtippare eller rundtippare. En vanlig typ av de förra visar fig. 152. Vagnskorgen är
vridbar omkring den främre axeln samt vilar löst på den bakre och kan därigenom med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
