Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Det brutna bergets transport, av B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISKA HJÄLPMEDEL. DET BRUTNA BERGETS TRANSPORT.
209
transportmedel. Till en början användes hästar, som fingo framdraga hela vagnsätt,
och i såväl utländska flötsgruvor som även i Höganäs förekommo dessa ännu i början
av detta århundrade. De äro dock numera delvis ersatta med maskinella anordningar,
och där de förekomma i utlandet användas de endast för transporten i tvärorterna.
Vid den maskinella utjrakten är antingen drivmaskineriet jämte motorn fast, och
drivkraften överföres till vagnarna medelst lina eller kätting, eller också utgöres motorn av
ett lokomotiv, som direkt kopplas till vagnarna.
Fig. 153. Lindragning med öppen lina.
Fig. 154. Lindragning med sluten lina.
Maskinell utfrakt med fast motor kan anordnas med öppen eller sluten lina. När
linan är öppen kan transporten anordnas efter flera olika metoder, men den vanligaste
visas å fig. 153. I ena ändpunkten av transportbanan är drivmaskineriet, bestående av
ett spel med två linkorgar, och i den andra ändpunkten är en fast brytskiva för linan.
När spelet köres i ena riktningen dragas de lastade vagnarna mot schaktet, och när det
köres i den andra dragas tomvagnarna från schaktet. Göres banan dubbelspårig kunna
samtidigt ett lastat vagnsätt köras å det ena spåret mot schaktet samt ett tomsätt å
det andra från schaktet. Utfrakten blir
sålunda diskontinuerlig liksom vid
lokomotivdrift, men slutes linan, såsom fig.
154 visar, kan en kontinuerlig transport
erhållas. I detta fall kan emellertid ej
begagnas ett drivmaskineri med
linkorgar för linans upplindning, utan
i stället erfordras en eller flera
linskivor, från vilka drivkraften överföres
genom friktionen mellan linan och
skivan. För att friktionskraften i detta
fall skall bliva tillräckligt stor, måste
linan hava en viss minimispänning, som erhålles genom en särskild spänninrättning så
konstruerad, att den medgiver längdförändringar hos linan. En schematisk bild av en
utföringsform å ett dylikt drivmaskineri visas å fig. 155.
Ett svårt problem vid lindragning med ändlös lina har varit vagnarnas fästande
vid linan. Vagnarna måste, utan att linan skadas, lätt kunna fästas vid densamma och
även lätt kunna åter frigöras. En hel mängd olika metoder härför hava föreslagits och
försökts, men numera användes vanligen en i vagnen excentriskt lagrad klyka, i vilken
linan ilägges, och som, när den av linan föres framåt, klämmer sig fast vid linan såsom
Fig. 155. Drivmaskineri till en lindragning.
14—252144. Uppfinningarnas bok. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
