- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IV. Gruvväsen och metallurgi /
214

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Det brutna bergets transport, av B. G. Markman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

214

FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.

De olika lokomotivtyperna hava, såsom framgår av ovanstående, ganska olika
egenskaper, varför de mer eller mindre lämpa sig för utfrakten i en och samma gruva. För
val av lokomotivtyp kan uppställas följande huvudregler:

Vid stora transportlängder och när transporten kan utföras med stora vagnsätt
lämpa sig särskilt kontaktlok samt högtryckslok, och då anläggnings- samt
underhållskostnaderna för de förras kontaktledning skall amorteras på den genom
utfrakts-orten totalt transporterade godsmängden, bliva dessa lok förmånligare ju större den
totala godsmängden är. För små transportlängder och när transporten endast kan ske
med mindre vagnsätt lämpa sig de andra loktyperna.

Vid avgörandet, om man skall använda lokomotiv eller ändlös lina, har man att
taga hänsyn till följande förhållanden:

Lokomotiven hava större anpassningsförmåga såväl beträffande transportvägen
som transportmängden. Den senare kan med lätthet förändras genom ändring av antalet
lok, och skulle ett lok försättas ur drift avstannar ej därigenom hela transporten. Loken
äro ävenledes oberoende av kurvor, som visserligen kunna befaras med lindragning, men
i så fall kräva särskilda anordningar. Huvudutfraktsvägarna böra därför vid
lindragning vara fullkomligt raka. Loken kunna köras med en hastighet av 3—5 m pr sek, under
det att hastigheten vid lindragning ej får överskrida 1 m, i följd varav vagnsparken kan
bättre utnyttjas vid lokdrift. Å andra sidan kräver lokdrift grövre överbyggnad för
banan samt större utrymme såväl i höjd som framför allt i horisontalplanet för de
nödvändiga växelspåren. Lokdriften lämpar sig ej om enstaka vagnar skola upptagas efter
transportvägen, utan tågsättet bör med största hastighet förflyttas mellan banans
ändpunkter. I detta fall lämpar sig däremot lindragningen särskilt väl, emedan vagnar
obehindrat kunna påkopplas under gången på vilket ställe som helst av banan.

Uppfordringen genom schaktet. Berget uppfordras antingen i samma
tunnor eller vagnar i vilket det utfraktats till schaktet, eller också omlastas det i
särskilda endast för uppfordringen använda behållare, hundar.

Förr i tiden användes allmänt tunnor, som uppfordrades fritt hängande i lodräta
schakt eller släpande på slanor i donlägiga schakt (fig. 164), men numera användas dessa
endast vid undersökningsarbeten eller vid mindre uppfordringar. De äldsta tunnorna
voro av trä, av den form som fig. 164 visar eller också svagt koniska, men utföras nu
vanligen av plåt, i vilket material även dessa båda former förekomma. Den bukiga
formen, som är vanligast i Förenta staterna, har fördelen av att ej så lätt fastna i schaktet,
men är å andra sidan dyrare i tillverkning.

I Sverige fästes tunnan vid linan med tre med linan förbundna kättingar med krokar,
som hakas in i motsvarande öglor i tunnans övre kant. Tunnan kan således ej stjälpas
under det att den hänger i linan, utan å lavbron ställes den på en vagn med så stor
spårvidd, att tunnan kan komma upp mellan spåren, och vagnen köras fram under den i
linan hängande tunnan. I Förenta staterna är tunnan i allmänhet utförd så, att den kan
stjälpas hängande i linan. Den är därför upphängd i en bygel på tappar, som sitta något
över den lastade tunnans tyngdpunkt, samt i botten försedd med en ögla, i vilken en
vid en stång fästad hake kan ikrokas, varefter tunnan föres åt sidan samt tippas i en
ficka eller vagn vid sidan av schaktet.

När uppfordringen sker med frihängande tunna kan uppfordringshastigheten ej
uppdrivas högre än till 2 m pr sek, och släpas tunnan på slanor får hastigheten ej gärna
överskrida halva detta belopp. För större uppfordringar användas därför gejdade tunnor,
hissar eller hundar, vilka tillåta större uppfordringshastighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:03:33 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/4/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free