Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Det brutna bergets transport, av B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
Hissen består i sin enklaste form endast av en i linan upphängd plattform, som i
lodräta schakt styres av i schaktet spända linor eller inbyggda gejder, och i donlägiga
är försedd med hjul, som löpa å på liggandet utlagd räls. Skall den även användas för
personbefordring förses den med tak, till skydd mot nedfallande föremål, samt ofta
även med sidor och dörrar eller stängen. Plattformen göres så stor, att den kan rymma
1—4 vagnar, vilka fastlåsas, så att de ej kunna förflyttas under hissens gång i schaktet.
Skola vagnarna obehindrat kunna skjutas in i och ut ur hissen, måste rälsen i denna
ligga i jämnhöjd med rälsen å bron. Har nu hissen stannat, så att rälsändarna äro i
jämnhöjd, och vagnen köres ut, höjes hissen om den hänger fritt i linan, emedan belastningen
i linan minskas, och denna höjning blir större ju längre linan är. Sedan vagnen utdragits,
komma rälsändarna därför ej längre att ligga i samma höjd, vilket givetvis försvårar eller
till och med omöjliggör inskjutandet av en annan vagn. Detta avhjälpes om hissen
under vagnväxlingen ej hänger
fritt i linan utan är ställd på
utfraktsbron eller rörliga
klackar, vilka under spelningen
föras undan, så att vägen blir
fri. Härigenom uppstår dock
andra olägenheter såväl vid den
övre som den nedre hissen. För
att klackarna skola kunna föras
fram eller tillbaka under den
övre hissen, måste denna spelas
upp ett stycke över lavbron,
vilket måste ske medan den
undre hissen är stående å
utfraktsbron och sålunda ej
ut-balanserar den övre.
Belastningen å spelmaskineriet ökas
härigenom, och då dessa manövrer
dessutom kräva tid, hava sådana klackar konstruerats, som kunna, undanskjutas,
utan att hissen behöver upplyftas. Dessa klackar hava dock ännu ej kommit till
användning i Sverige. Olägenheterna vid den nedre hissen bestå däri, att om hissen
ovarsamt nedsättes å bron, kunna i densamma befintliga personer taga skada, vilket
också många.gånger hänt, särskilt i Ruhrdistriktet, varför användandet av fasta broar
därstädes förbjudits. Där användes i stället en av Eichelberg utförd konstruktion
å svängbara broar (fig. 165), vilka under vagnväxlingen ligga nedfällda mot den i
linan fritt hängande hissen, men genom att de äro vridbara medgiva en höj dförändring
å hissen, som utan olägenhet kan uppgå till 15 cm i vardera riktningen från
horisontalplanet.
Vid mindre uppfordringar utföres vagnväxlingen av en man och utan några
mekaniska hjälpmedel, på så sätt att vagnen i hissen dragés ut och en annan vagn skjutes
in från samma sida å hissen. Kräves ökad uppfordringskapacitet, kan tiden för
vagnväxlingen minskas genom att man anordnar spår på ömse sidor om hissen och låter
vagnarna ständigt förflyttas i samma riktning, men då kräves en man på vardera sidan.
Vagnväxlingen kan även underlättas genom att spåren läggas i lutning eller genom att
maskinkraft användes för förflyttningen.
Fig. 165. Eichelbergs rörliga utfraktsbroar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
