- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IV. Gruvväsen och metallurgi /
224

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Det brutna bergets transport, av B. G. Markman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

224

FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.

Fig. 177. Linfäste med klämmbackar.

Den första gruva, i vilken järntrådslinor
användes, torde hava varit en kolgruva vid
Rive de Gier, varest professor Combes, som
utgivit en handbok i gruvbrytning, såg linan i
bruk redan 1822. I England torde
järntrådslinor hava använts 1828, men först 1834
infördes de i Clausthal. Brukspatron C. P. Bergsten
från Falun hemförde därifrån första
underrättelsen om såväl järntrådslinornas
användande som om deras tillverkningssätt, och efter
hans beskrivning tillverkades en lina vid Stora
Kopparbergets konststat. Denna lina
avprovades 1835 i Adolf Fredriks schakt, och på grund
av det lovande resultatet bildades i Falun
ett bolag C. J. Olsson & Co., som redan året
därpå levererade till Kopparberget sina första
linor, vilka användes i Fredriks schakt. Till en
början var det många svårigheter att
övervinna, beroende dels på arbetarnas motvilja för
nymodigheter, och dels på att spelkorgar och
linskivor ej hade den för linorna lämpligaste
konstruktionen. Fördelarna gent emot de gamla
länklinorna voro dock så betydande, ej minst
på grund av den mindre vikten, vilken endast
uppgick till 1.7 kg pr m mot 7.0, att länklinorna
snart nog utbyttes mot järntrådslinor. Därefter

har materialet i linorna allt mer förbättrats, så att i de nuvarande användes stål med
en brotthållfasthet av 60 upp till 240 kg pr mm2.

I Sverige tillverkade linor för uppfordringar bestå av en kärna (kalv) av hampa,
omkring vilken äro slagna 6 parter, vilka äro tvinnade av 4, 7, 12, 14, 24 eller 37 trådar, så

Fig. 178. Modell till träkätting av Polhem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:17:36 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/4/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free