Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Det brutna bergets transport, av B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISKA HJÄLPMEDEL. DET BRUTNA BERGETS TRANSPORT.
223
passerar låset genom en hylsa, som pressar
in skänklarnas nedre del, varvid stiftet
av-klippes och linan frigöres, men samtidigt
utskjutas skänklarnas övre del, så att hissen på
dessa upphänges i hylsan.
Linan kan fästas vid hissen på många
olika sätt. I Sverige är linan vanligen böjd
omkring en kaus, samt linändan insplitsad i
eller med klämmer fästad vid linan ovanför
kausen, som medelst bygel och bult är
förbunden med kungsstången eller
säkerhetslin-låset. Detta fäste blir svagare än själva linan,
emedan belastningen ej kan bliva jämnt
fördelad på samtliga trådar. I utlandet
användes därför ofta ett sådant fäste, att linan ej
behöver böjas. Den klämmes antingen fast
mellan ett par backar (fig. 177) eller i en
hylsa, eller fastgjutes med zink i en hylsa.
Linorna tillverkades först av hampa eller
läder, vilket senare material särskilt kom till
användning, när gruvvattnet var så surt, att
hamplinorna blevo mindre varaktiga. I Falun
användes av detta skäl läderlinor i en del
schakt ännu i början av förra århundradet,
men då till de längsta av dem åtgingo ej
mindre än c: a 200 oxhudar, ökades härigenom
kostnaden för malmens
uppfordring högst väsentligt. Polhem
konstruerade därför på sin tid
en uppfordringsmaskin, som
kallades hakmaskin, med vilken
uppfordringen skedde utan
användning av linor. Han
konstruerade även en kätting av trä
(fig. 178), vilken insattes vid
Nyhyttans koppargruva, men då
en för Falun tillverkad kätting
skulle insättas, vägrade
arbetarna att använda den, då de ej ville
»underkasta sig något nytt
maner att kunna bliva ihjälslagna
igenom». Under 1700-talet
började man använda järnkättingar
eller länklinor, och därmed
fortsattes till 1830-talet, då de
utbyttes mot linor av hoptvinnad
järntråd.
Fig. 175. Fallförsök med. olika fångapparater.
Fig. 176. Kings linlås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
