Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Det brutna bergets transport, av B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
ringens början verka å den mindre radien samt vid uppfordringens slut å den större,
såsom synes å fig. 187. Det är tydligt, att man då kan avpassa radierna så att momentet
blir lika i båda fallen. En förändring av radierna kan även erhållas, om man använder
plattlina, som upplindas med det ena varvet utanpå det andra i en bobin, fig. 188.
Radien ökas då automatiskt, samtidigt som den
fri-hängande linvikten minskas, och man kan
dimensionera linans tjocklek i förhållande till bobinens
kärna, så att momentet blir konstant.
Linvikten utbalanseras dock enklast genom en
motviktslina. Förenas de båda hissarna undertill
med en lina av samma vikt, som den i vilken de
äro fästade, såsom fig. 189 visar, blir linvikten i
varje läge av hissarna fullkomligt utbalanserad,
och sålunda belastningen å linkorgen konstant.
Denna anordning har dock den stora olägenheten,
att den dels ej kan användas i ett sådant schakt, i
vilket uppfordringen sker från olika nivåer samtidigt, dels ej kan användas vid donlägig
uppfordring.
Allt efter som uppfordringsdjupet ökas måste även hastigheten ökas, om ej den
uppfordrade bergmängden skall minskas, och skall den större hastigheten kunna
utnyttjas, måste spelet fort kunna uppbringas i denna hastighet samt även fort kunna
stannas. Vid början av spelningen har spelmotorn sålunda att övervinna ej endast de
statiska krafterna utan även de dynamiska, som fordras för
uppacce-lerering av den i rörelse varande massan; och vid slutet av spelningen
återvinnes under retardationsperioden den energi, som åtgått för
massornas acceleration, så att spelmotorn nu behöver uträtta ett
motsvarande mindre arbete. Det vridande moment spelmotorn skall
kunna åstadkomma, för att driva ett spel med cylindriska linkorgar
och med utbalanserad linvikt, blir därför störst under
accelerations-perioden vid spelningens början men sjunker sedan språngvis vid
accelerationsperiodens slut samt vid retardationsperiodens början,
såsom diagrammet å fig. 190 visar. Då motorn måste dimensioneras så,
att den kan åstadkomma det största erforderliga vridande momentet,
måste den göras betydligt kraftigare än som skulle erfordrats om de
dynamiska krafterna ej förefunnits. Det gäller därför att i största
möjliga mån söka nedbringa dessa, vilket endast kan ske genom att
minska på massorna hos de rörliga delarna. Hissar eller hundar böra
således ej göras tyngre än som oundgängligen erfordras, men därmed
är dock ej så mycket vunnet, utan en verklig vinst uppnås endast
genom att nedbringa spelets massa. Detta sker på ett effektivt sätt
om linkorgen utbytes mot en drivskiva, s. k. Koepeskiva, omkring vilken den i de båda
hissarna fästade linan lindas endast en del av ett varv, fig. 191. Genom friktionen mellan
linan och skivan överföres drivkraften till linan, som måste vara fullt utbalanserad för
att någon nyttig last skall kunna uppfordras. Ävenså måste spänningen i linan på ömse
sidor om skivan vara tillräckligt stor i förhållande till den uppfordrade lasten, för att
linan ej skall slira å skivan. Ett Koepespel fordrar därför antingen ett stort
uppford-ringsdjup eller också att hissarna belastas extra med vikter i stället för den felande lin-
Fig. 190. Diagram visande variationerna
i motorns vridande moment under
spelningens gång.
Fig. 191.
Uppfordring med
Koepeskiva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
