Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Det brutna bergets transport, av B. G. Markman - Länshållning, av B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
utan yttre hjälp tillbaka i horisontellt läge. Med denna anordning kan endast en vagn
tippas i sänder.
Inköres vagnen i en å rullar upplagd bur, kullbyttör, som kan kringvridas, så att
rotationsaxeln blir belägen mellan det lastade och tomma systemets tyngdpunkter,
erfordras även i detta fall mycket ringa kraft för tippningen, som nu sker mellan de båda
spåren, fig. 207. I detta fall kunna en eller flera vagnar tömmas samtidigt beroende på
burens längd, men de kunna ej tömmas under det att de framgå i ett sätt. För att
detta skall kunna ske måste vagnarna vara utförda av V- eller W-typen. I så fall sker
tömningen vid sidan av spåren.
Vanligen kan malmen ej lastas å järnvägsvagnar samt bortsändas från gruvan efter
hand som den uppfordras, utan det måste finnas en utjämning mellan uppfordringen
och järnvägen. Denna anordnas ofta så, att man dels har fickor rymmande en eller
ett par dagars medelavsändning, dels vid sidan därav ett upplag å ett malmtorg.
Ut-lastningen från fickorna blir billig, men från upplaget blir det däremot betydligt dyrare,
om utlastningen skall ske för hand med kärrning. Man använder därför numera härtill
mekaniska hjälpmedel såsom grävskopor.
Vid en del gruvfält har man å malmtorget byggt en med tappar försedd bockort,
över vilken malmen upplägges, så att den vid utlastningen kan tappas i vagnar samt
utköras över järnvägsvagnarna och tippas. Vid detta system behöver malmen ej lyftas
vid utlastningen; men man har ej nöjt sig härmed, utan för att ytterligare spara på
arbetskraft har man inbyggt i orten ett transportband, på vilket malmen tappas genom
en längs upplaget flyttbar tapp. Från detta transportband avlastas malmen antingen
direkt i järnvägsvagnarna eller först å ett vinkelrätt däremot gående transportband,
som avlastar i järnvägsvagnen. Vilketdera av dessa alternativ som användes beror
helt på de lokala förhållandena.
Länshållning.
Av B. G. Markman.
När man nedtränger i jorden, måste till en början undanhållas det dagvatten, som
kan tillrinna från kringliggande område; och går man sedan djupare, måste även
grundvatten uppfordras. De vattenmängder, som behöva uppfordras från en gruva, äro
därför beroende ej endast av nederbörden samt terrängförhållandena omkring gruvan
utan även av grundvattenströmmarna, som härröra från längre bort belägna
nederbördsområden.
I sådana gruvor, som ej gå igenom några vattenförande lager, blir vattentilloppet i
allmänhet helt obetydligt, för så vitt gruvan ej har stora dagbrott, som uppsamla
dagvatten. Ligger däremot den fyndighet som bearbetas under vattenförande lager, såsom
fallet ofta är med de fossila fyndigheterna, kan vattentilloppet uppgå till mycket stora
belopp. I de mellansvenska järngruvorna är vatten tilloppet vanligen mindre än 1 000
minutliter, under det att det i de skånska kolgruvorna uppgår till 4 000—5 000 minutliter
samt i tyska kolgruvor kan uppgå till 18 000 minutliter. De engelska och franska
kolgruvorna äro däremot i allmänhet mycket torra, och flera kräva till och med inga
särskilda anordningar för vattenuppfordringen. I de våta kolgruvorna uppgår vikten
av det uppfordrade vattnet till betydligt större belopp än det uppfordrade kolet. I
Ruhrområdet var förhållandet 1920 i medeltal 2.4 : 1, och i Förenta staterna är för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
