Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Länshållning, av B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISKA HJÄLPMEDEL. LÄNSHÅLLNING.
241
Fig. 208. Heinze-konst driven med tramphjul.
hållandet från 2 : 1 upp till 50: 1. I de skånska kolgruvorna är det nu c:a 25 : 1, men i
början av 1800-talet var vikten av det uppfordrade vattnet 85 gånger så stor som
vikten av uppfordrad kol och lera tillsammans.
Så länge gruvorna ej hade någon större utsträckning vare sig i horisontal eller
vertikal led, förorsakade ej länshållningen några större svårigheter, ty vattnet kunde helt
enkelt ösas upp med skopa eller hink, men med ökad utsträckning av gruvan ökades
såväl vattentilloppet som uppfordringshöjden och i följd därav även svårigheterna med
länshållningen. Vid de större gruvorna
anställdes då särskilda konstmästare för
att konstruera och leda byggandet av
konsterna, såsom anordningarna för
vattenuppfordringen benämndes; men då de
hjälpmedel, som stodo till buds, särskilt
för anordningarnas drivande, voro mycket
begränsade, hände det ofta att det visade
sig omöjligt att undanhålla vattnet, utan
gruvan måste nedläggas. Av dessa
konstmästare konstruerades en hel mängd
egendomliga vattenuppf ordringsanordningar,
såsom t. ex. den i fig. 208 visade
Heinze-konsten, vilka ej visat sig utvecklingsbara,
men andra konstruktioner hava, såsom
senare skall visas, kunnat användas ända
in i våra dagar.
De åtgärder, som vidtagas för
länshållningen, avse dels att hindra vattnet
att inkomma eller kvarstanna i
arbetsrummen, dels att hopsamla ochr uppfordra
det vatten, som kvarstannar i gruvan.
Dagvattnet kan förhindras nedrinna
genom dränering av trakten omkring
dagöppningarna, och om dessa ligga lägre
genom uppbyggandet av dammar omkring
dem. Ett exempel å en dylik
dammbyggnad är den, som i slutet av 1700-talet av
Nord vall utfördes invid Storrymningen i Dannemora till skydd mot den bred
vidliggande gruvsjön, som hotade helt vattendränka gruvan, ty gruvans daghäll låg 7 m
under sjöns medel vattennivå. Dammbyggnader kunna även förekomma nere i gruvan
för att avskilja utbrutna för starkt vattentillopp utsatta arbetsrum. Dessa senare
dammar utföras vanligen helt av betong eller murade i cement och förses med
vattentätt tillslutbar genomgångsöppning samt avtappningsrör, såsom fig. 209 visar.
Grundvattnet samt det dagvatten, som lyckats nedrinna, kan hindras kvarstanna i
gruvan genom hela gruvans dränering medelst en stoll, för den händelse gruvan ligger
över en dalbotten, från vilken stollen kan indrivas. Detta är särskilt fallet med gruvorna
i Freiberg och Harz, varest även finnas utförda storartade stollanläggningar. En av
dessa, Rotschönberg er stollen i Freiberg, är, inberäknat sidostollarna, 50 900 m lång, och
en annan, Ernst-August-stollen på Harz, har jämte sidostollarna en totallängd av 27 035 m.
16—252144. Uppfinningarnas bok. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
