Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Länshållning, av B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISKA HJÄLPMEDEL. LÄNSHÅLLNING.
243
Fig. 210. Pumpkanna av trä med
kolv-ring av näverlötar.
den ena pumpen över den andra, och gruvornas djup mättes ofta i det antal
pumpsättningar som erfordrades. Pumparna drevos från en eller två i schaktet nedhängande
stänger benämnda storstänger till skillnad mot kolvstängerna, som benämndes småstänger.
Ett dylikt pumpverk har, tack vare att det är utfört av trä, gent emot nyare
konstruktioner den stora fördelen, att det ej angripes av surt gruvvatten. Av denna anledning
hava dessa träpumpar ända till år 1926 använts i Falu gruva, dock med den förändringen
att pumpkannans tätning ej längre utfördes med läder utan med näver enligt en
uvBerndt-son för 100 år sedan utförd konstruktion, som visas i fig. 210. Pumpkannan, vars ventil
utgöres av en vid kolvstången fästad kula och sålunda automatiskt öppnas och stänges,
när kolvstångens rörelse omkastas, är på utsidan försedd med ett spår, vilket med radiella
kanaler står i förbindelse med mittöppningen. I detta spår äro inlagda 8 st. av
hopsydda näverbitar utförda lötar, vilka av vattentrycket pressas ut mot cylinderväggarna.
Ännu i mitten av 1800-talet användes dessa
enkla träpumpar allmänt vid de svenska
malmgruvorna, men allteftersom djupet och därmed
antalet sättningar ökades, minskades driftsäkerheten
samtidigt som underhållskostnaderna stegrades.
Det blev därför nödvändigt att liksom vid
kolgruvorna utföra dem av järn, ty därmed vinnes
dels att stigrörets längd ej längre begränsas av att
vattnet vid högre tryck kan sippra genom väggarna,
dels att kolvens diameter kan anpassas efter
vattenmängden och ej efter trästockens tjocklek.
Sättningarna kunna därför göras betydligt längre,
så att t. ex. i Ryds Nya pumpschakt i Höganäs,
vars maskineri igångkördes 1832, funnos två
sättningar om 45 m vardera med närmare 0.5 m:s
kolvdiameter. När pumparna utföras av järn, kunna
ventilerna göras lätt åtkomliga på sin plats i pumpen,
om pumphuset förses med lock placerade så som fig.
211 visar, men man kan däremot ej på något enkelt
sätt kompensera kolvens slitning i pumphuset. Detta är däremot möjligt om kolven
utföres som ett rör enligt fig. 212. Denna av Rittinger konstruerade pump benämnes
rörkolvpump och arbetar på följande sätt. När rörkolven går uppåt insuges i rummet K
en mot arean F och upplyftes i tryckröret R en mot arean / svarande vattenmängd,
och när kolven går nedåt inströmmar genom tryckventilen Vd i C2 en mot arean F och
utströmmar genom tryckröret R en mot arean / svarande vattenmängd. Genom
tryckröret strömmar sålunda vatten såväl vid kolvens upp- som nedgång, men genom
sugröret strömmar vatten endast vid kolvens uppgång. Pumpar av denna konstruktion
köras med en hastighet av max. 20 minutvarv, och de få därför mycket stora
dimensioner, varför de bliva dyra i anläggning; men då de å andra sidan äro synnerligen
drift-säkra, hava de fått stor användning särskilt vid kolgruvorna.
En olägenhet hos Rittingerpumpen är att sug- och tryckledningarna var för sig måste
noga upphängas samt centreras, men detta är ej fallet med den å fig 213 visade sug- och
tryckpumpen, som på sin tid mycket användes i Sverige. Kolven utgöres å denna av
en plunge, och ventilerna äro placerade i ett vid sidan av pumpcylindern anbragt
ventilhus samt åtkomliga genom de båda luckorna <8 och D. De utgöras liksom å Rittinger-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
