Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Gruvbrytningens tekniska hjälpmedel - Personbefordring, av B. G. Markman - Luftväxling, av B. G. Markman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
lutning av c:a 75°. Ej heller bör stegen vara för lång, utan bör avdelas med broar på
var 10:e m. Kan stegen utsättas för skott användas sidoträn av rundtimmer och
pinnar av järn. Skulle på grund av donläget stegarnas lutning bliva för stor användas
i stället trappor försedda med ledstänger.
I gruvor med långa utfraktsorter är det av vikt, att arbetarna även i
horisontalplanet transporteras till arbetsplatserna, ty tiderna för in- och utfrakten ingå i
arbetstiden. För detta ändamål användas t. ex. i Malmberget, där gruvorna med stollar stå i
förbindelse med dagen, med elektriska lok framförda åkvagnar rymmande 16 man.
Av befälet användas fyrhjuliga cyklar.
Luftväxling.
Av B. G. Markman.
I gruvor måste, för att arbetarnas hälsa och arbetsförmåga skall kunna
upprätthållas, en stark luftväxling underhållas. En frisk person förbrukar under vanliga
förhållanden 6—7 liter luft pr min, men vid kroppsarbete ökas behovet till 20 och
vid mycket tungt arbete till 40 liter. En m3 friskluft pr min skulle således räcka väl till
för 25 man, men då man ej kan skilja den utandade luften från friskluften, utan dessa
blandas med varandra, måste man tillföra mer än 40 liter pr man, och erfarenheten
har visat, att denna siffra bör ökas till minst 750. Däri inbegripes då även den luft, som
erfordras för arbetarnas belysning, vilken kräver lika mycket som arbetaren själv. En
häst kräver c:a 5 gånger så mycket luft som en människa. Det är emellertid ej endast
för att förse levande varelser och ljus med syre, som friskluft måste tillföras en gruva.
Den erfordras även för att utspäda och avlägsna såväl i gruvan bildade gaser av
multnande virke, oxiderande bergarter samt sprängämnen, som utströmmande gaser, av
vilka särskilt kolgruvornas explosiva gruvgaser äro av betydelse, samt för avlägsnandet
av de stora mängder damm, som uppstå å arbetsplatserna. Slutligen kräves friskluft
för åstadkommandet av för arbetarna lämpliga atmosfäriska förhållanden beträffande
temperatur och fuktighet.
Den luft, som nedströmmar i en gruva, uppvärmes: genom kompression i schaktet, av
det omgivande berget, genom oxidation av kol och mineral samt av ljus och levande
värmekällor. På grund av de båda första orsakerna stiger temperaturen med ökat djup
å gruvan, och temperaturstegringen blir c:a 1° pr 100 m på grund av luftens kompression
samt i medeltal 1° pr 33 m på grund av jordvärmen. Den senare ökningen sker dock ej
kontinuerligt från jordytan, utan först sjunker temperaturen intill 20—30 m, varest
årets medeltemperatur är rådande, och därefter ökas den, men mer eller mindre hastigt
å olika platser och gruvor. Så t. ex. sker 1° temperaturhöjning i kolgruvorna i
Lan-cashire i England för c:a 32 m, medan motsvarande siffra, som benämnes det geotermiska
måttet, för gruvorna i Witwatersrand i Sydafrika är 120 m. Å den senare platsen ökas
sålunda temperaturen mera på grund av kompressionen än av jordvärmen, och en ökad
luftväxling höjer sålunda temperaturen i gruvan.
Icke desto mindre är en ökad luftväxling till fördel för arbetaren, ej endast på
grund av att den förbättrar luften i gruvan, utan även för att den sänker arbetarens
temperatur. Genom muskelarbetet höjes kroppstemperaturen, och skall arbetaren en
längre tid kunna fortsätta med arbetet, måste den utvecklade värmen bortledas, vilket
sker genom svettens avdunstning. Denna kan endast försiggå om den omgivande luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
