Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Tillredningsarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
METODER. TILLREDNINGS ARBETEN.
269
De härför brukliga metoderna sammanfalla med de egentliga brytningsarbetena i öppna
dagbrott, vilka i det följande bliva närmare beskrivna.
Schakt kallar man lodräta eller brant lutande, trånga passager av jämförelsevis
liten horisontal utsträckning, i vilka försiggår kommunikationen i vertikal led mellan
dagytan och fyndighetens olika nivåer. Om schaktet med sin övre ända ej direkt når
dagytan utan utmynnar i något gruvrum kallas det blindschakt. Allt efter riktningen
särskiljer man lodräta, lutande eller donlägiga samt brutna schakt, vilka senare efter olika
delar hava olika riktning, ofta närmast dagytan lodrät och sedan donlägig.
Till upprätthållandet av kommunikationerna i horisontal led tjäna tunnlar, stollar
och orter, som äro horisontala eller hava jämförelsevis liten avvikning från
horisontalplanet. Skillnaden mellan dessa trenne olika typer är den, att tunnlar, som hava föga
användning vid gruvdrift, med båda sina ändar utmynna i dagytan, medan stollar
endast hava en fri ingångsöppning och orter ingen alls, d. v. s. förmedla förbindelsen
mellan ett schakt och ett gruvrum
eller mellan två gruvrum. En orts
mynning kallas dess gima och dess
innersta, mot berg slutande del dess
brott eller gavel, medan bottnen,
liksom över huvud taget bottnen på ett
gruvrum, kallas dess sula.
Vid planläggandet av
tillred-ningsarbetena gäller det nu att
kombinera schakt, stollar och orter, så
att kostnaderna för desamma bliva
så låga som möjligt, samtidigt som
anordningen blir den för den
kommande brytningen mest rationella.
Stollar äro lämpliga endast under
vissa topografiska betingelser, då
t. ex. fyndigheten går i dagen högt uppe på en höjd, varvid man genom att indriva
stollen längre ned på sluttningen eller från dalbottnen kan träffa fyndigheten på
jämförelsevis stort djup under dess högsta punkt. All malm som befinner sig ovanför
stollnivån kan då utbrytas och nedfraktas till denna, utan att man behöver tillgripa
mekanisk kraft för uppfordring, och gruvvattnet från det överliggande fyndighetspartiet
avrinner av sig självt genom stollen. Det är således i regel endast under en fyndighets
första brytningsperiod en stollanläggning kan göra bästa nyttan, och det inträffar
relativt sällan, att dagytans topografiska förhållanden äro av den art, att en stoll kan
anordnas så att den träffar malmförekomsten på något större djup under dagytan utan
att få en alltför stor längd. Ett så gynnsamt fall som det i fig. 243 avbildade är
jämförelsevis sällsynt; ett mera vanligt fall illustreras av fig. 244, därav även synes huru
stollarna på djupare nivåer måst avlösas av schakt (S) och orter från dessa.
Stollar äro numera av mindre betydelse än i äldre tider, då utförandet av effektiva
anordningar för vatten- och berguppfordring genom schakt ibland mötte stora
svårigheter, varför man på många sätt sökte underlätta företagandet av stollarbeten, såsom
bland annat framgår av särskilt den äldre tyska gruvlagstiftningen. Dem, som utförde
stollar, stollnärerna enligt ett gammalt svenskt uttryck, tillförsäkrades vissa rättigheter
beträffande de gruvor och fyndigheter, som drogo nytta av deras arbete. De s. k. arv-
Fig. 243. Tvärprofil av malmstockarna vid Raibl,
Kärnten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
