Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Metoder för brytning av bergmalmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
Fig. 253. Anordning av krossverk över tappschakt i Kiruna.
750 m djup under utgåendet i
dagen. Malmkroppen sträcker sig
efter all sannolikhet ännu djupare.
Den för malmens brytning
använda metoden framgår av fig.
251 och 252, vilka visa att
brytningen sker i trappformiga
avsatser, s. k. pallar av 10, 15 å 20 m
höjd, som sträcka sig utefter
bergets längdriktning. Innanför yttre
randen och i sluttningen av varje
pall borras med maskin stora hål
och lösskjutes berget, som då
faller ned på nästa avsats, där det
med elektriskt drivna grävskopor,
varav c:a 15 finnas i bruk, lastas
i vagnar och borttransporteras.
Transporten sker på ett i pallarna
utlagt vidlyftigt spårsystem. I
början spelades vagnarna ned på
lutande rutschbanor utefter
bergets sida till bergfoten, varest
innehållet från höga kajer
tippades direkt i järnvägsvagnar för
transport till utfraktshamnen i
Narvik vid Ofotenfjord i Norge.
Numera har man emellertid
övergått till användning av den
nedtill å fig. synliga järnvägstunneln,
som på lägsta möjliga nivå är utsprängd uti och längs efter malmen till större delen av
förekomstens längd. Den står genom ett flertal lodräta, i regel parvis anordnade schakt
i förbindelse med pallarna. Så länge handlastning förekom, utgjorde alltid en mans
förmåga att lyfta malmstycken med egen muskelkraft kontrollen på att ej för stora stycken
inlastades, vilket dels var förenat med en viss risk för sönderslagning av fartygen vid
lastning från stor höjd och dels förorsakade mycken olägenhet för masugnarna. Man
ansåg då att ett malmstycke ej fick vara större än 200 å 250 mm.
Vid användning av lastningsmaskin erhölls ju ingen sådan kontroll å styckenas
storlekar. Till förekommande av för stora skutor, d. v. s. överdrivet stora stycken, fick
man i den lössprängda malmhögen företaga ytterligare borrning och sprängning. Detta
är naturligtvis synnerligen tidsödande, varför krossning av malmen har anordnats. Efter
upplastningen, som sker i vagnar å normalspår, lastande 25 ton, transporteras malmen
till krossverk, vilka äro placerade över de nyssnämnda schakten, som nedtill äro
försedda med
tappnings-anordningar. Krossverken, vilka bestå av
kros
sar, som kunna mottaga
och sönderdela malm-
Fig. 254. Plan av malmlastningen i Kiruna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
