Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Gruvbyggnader, av G. Fagerberg - Tillgodogörandet av alluviala fyndigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLGODOGÖRANDET AV ALLUVIALA FYNDIGHETER.
321
av ett bockorts- resp, resortsmagasin. Som man ser åtgår här mycket och grovt virke,
enär denna byggnad har att motstå ett avsevärt bergtryck och är utsatt för stor slitning.
Det blir synnerligen stora påfrestningar på timret såväl vid uppskjutningen av de första
magasinsskivorna som vid magasinens tömning, då kvarlämnade pelare och tak
ävensom hängväggen instörta, varför man allt mera övergått till att driva magasinsorterna
i fasta berget och från dessa uppdriva stigorter eller s. k. tappstigar till magasinen.
Tappstigarna inbyggas med munstycke och tappbrygga, på vilken arbetarna kunna intaga en
skyddad plats. En sådan bergtapp (fig. 309) ligger tämligen oberörd av bergets tryck
i magasinet och är billigare både i byggnad och underhåll än någon av de förut nämnda.
En stigort användes ofta som ett magasin, där man tippar berget från en nivå för
att sedermera tappa detsamma å underliggande etage. Man kan då med fördel förse
slasen med ett rörligt plåtmunstycke, som manövreras medelst komprimerad luft eller
elektrisk motor. De största här i landet förekommande anordningar av detta slag äro de,
som finnas i Järnvägstunneln i Kiirunavaara, där malmen tappas direkt ur störtschakt i
järnvägsvagnar, rymmande 37 ton, medelst elektriskt manövrerade munstycken (fig. 256).
Förutom nu nämnda förstärknings- och övriga beskrivna byggnadsarbeten
förekommer vid gruvorna en hel del byggnader, vilka mer eller mindre utgöra en tillämpning
av det anförda och i vilka man kan återfinna i det föregående beskrivna detaljer.
Tillgodogörandet av alluviala fyndigheter.
Av II. Carlborg.
Med alluviala eller vaskmalmsfyndigheter förstår man sådana i form av sand eller
grus i nuvarande eller äldre sjö- eller flodbäddar, vid havsstränder o. d. ställen
förekommande fyndigheter, som bildats genom avsättning av genom vittring, glacial erosion
eller liknande processer uppstående material. Malmen befinner sig sålunda ej i
moderklyften utan har ibland transporterats långa vägar från det ställe, där den ursprungligen
anstått, varjämte den i regel blivit under transporten mera koncentrerad eller ansamlad.
Alluviala fyndigheter föra guld, tennmalm, platina och andra metaller av platinagruppen
samt mineral innehållande de sällsynta jordarternas metaller, t. ex. monazit. Åtskilliga
andra nyttiga men mindre värdefulla mineral, t. ex. magnetit, koncentreras givetvis på
samma sätt, men vanligen ej i tillräckliga kvantiteter för att kunna ekonomiskt
tillgodogöras, om också magnetitförande sand på vissa ställen blivit tillvaratagen. Alla
dessa metaller och mineral äro tyngre än det övriga alluviala material, varuti de
befinna sig, på vilken omständighet de flesta metoderna för sådana fyndigheters
tillgodogörande grunda sig och som f. ö. är orsaken
till att vissa mineral blivit i dem koncentrerade.
Guldet i vaskmalmsfyndigheterna är ofta
synnerligen småkornigt. Exempelvis har man iakttagit
så små korn, att 28 500 st. gå på ett gram, men
vanligen äro de större, så att redan när på ett gram
komma 400 korn säges guldet vara finfördelat. Undantagsvis finner man större
guld-klimpar; den största kända hittades 1854 i Californien och vägde 72.8 kg. Staten
Victoria i Australien är känd för stora s. k. nuggets, av vilka den år 1869 funna största,
som fick namnet Den välkomne främlingen, vägde 70.921 kg och hade ett värde av
21—252144. Uppfinningarnas bok. IV.
Fig. 310. Vaskfat, lodrätt tvärsnitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
