Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Tillgodogörandet av alluviala fyndigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
över 173 000 kronor. De 13 sedan 1853 funna största guldklimparna från nämnda
stat hade en medelvikt av 42.4 kg.
Det enklaste sättet att utvinna guldet eller platinan ur guldsanden är vaskning för
hand med vaskfat eller vagga. Vaskfatet, fig. 310, kan närmast liknas vid en rund
stekpanna av 25 å 30 cm diameter utan handtag och med flat botten samt lutande sidor.
Vid vaskningen fylles densamma till ungefär 2/3 med sand och grus samt placeras under
vatten, varefter innehållet omröres med båda händerna. Härunder bortkastas de större
stenarna, och när till slut endast finare material återstår, fattas den med båda händerna,
upplyftes tills den nätt och jämnt är täckt av vatten, lutas från vaskaren och gives en
svagt vickande rörelse, under det att den sakta föres runt i horisontalled, fig. 311.
Innehållet sättes på detta vis i rörelse, varigenom guldkornen få tillfälle att avsätta sig på
bottnen, medan rörelsen avpassas så, att sanden så småningom skölj es bort över pannans
kanter. Sålunda fortsättes tills på bottnen endast finnas kvar de tyngsta
beståndsdelarna av sanden, d. v. s. vissa mörka järnrika mineral, och, om det vill sig väl,
guldkornen, d. v. s. den
råa guldsanden, som
sedermera i de flesta fall måste
renas.
’ § En särskild typ av
vaskpanna är den som med
ett spanskt namn kallas
batea. Denna, som
tillverkas antingen av plåt
eller trä, har ingen flat
botten utan är av konisk form
med en spetsvinkel av 160°
och en diameter av högst
50 cm. Vaskning med batea
är svårare än med den nyss
beskrivna pannan.
Vaskning med vagga tillgår på i princip samma sätt, ehuru i stället för vaskpanna
eller batea användes en lämpligt konstruerad trälåda, uppställd på så sätt, att den kan
givas en vaggande rörelse, varvid under tillsättning av vatten de lättare
bergartspar-tiklarna kunna bortspolas.
Det är endast under primitiva förhållanden och vid jämförelsevis rika förekomster
som handvaskningen kan bliva lönande, ty pr man och dag kunna på sådant sätt endast
500 å 1 000 kg grus behandlas, men däremot är handvaskningen ett enkelt och
praktiskt sätt att undersöka vaskmalmsförekomster och bedöma dessas brytvärdhet. För
drift i större skala har man utarbetat mera ekonomiska metoder, med vilka arbetet kan
bedrivas i större skala.
Den enklaste vaskningen med mera utvecklade mekaniska hjälpmedel kallas i
engelsktalande länder placer mining. Principen vid denna är att den guldförande
sanden och gruset transporteras till övre ändan av en lutande ränna, i vilken samtidigt
rikligt med vatten inledes. Alla större stenar och grovt grus uppfångas på vid rännans övre
ända insatta siktar, under det att det finare godset av vattnet spolas nedåt i rännan, fig.
312. Det tunga guldet sjunker härvid till bottnen och kvarhålles där genom insatta
tvärlister eller vid stora rännor genom en lämpligt anordnad stensättning. Ibland förstärkes
Fig. 311. Kineskvinnor, vaskande tennmalm i Bortre Indien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
