Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Svavelfyndigheters bearbetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
Det på detta sätt utsmälta svavlet är synnerligen rent och håller mindre än 1 %
föroreningar. Man beräknar att ett borrhål, då det befinner sig i sin mest produktiva
period, kan leverera 200—500 ton svavel dagligen. Ur ett hål har erhållits ända till
73 000 ton under den tid det varit producerande. Denna djärva metod, som genom sin
uppfinnares förmåga och ihärdighet genast från början blev en stor teknisk framgång,
är upphovet till en numera mycket lönande industri, som gjort Förenta staterna
fullständigt oberoende av importerat svavel och t. o. m. medgiver en omfattande export.
Utom den ovannämnda förekomsten hava flera liknande belagts med arbete, både i
Louisiana och Texas.
Där svavelfyndigheterna gå i dagen tillämpas andra bearbetningsmetoder. I
Sydamerika finnas förekomster på många ställen i Andernas vulkaniska trakter, av vilka
de i Chile torde vara de rikaste. De förekomma vanligen i bergskedjans högsta regioner,
där bearbetningen mycket försvåras av de klimatiska förhållandena och den stora höjden
över havet. Chiles förnämsta svavelindustri finnes i Tacora-distriktet av provinsen Tacna,
4 000 till 6 000 m över havet.
Fyndigheterna hava uppstått och uppstå flerstädes fortfarande ur de vid många
utslocknade vulkaner förekommande solfatarerna genom avsättning av svavel ur de
från dessa utströmmande svavelhaltiga gaserna. I många solfatarer är dånet av de
utrusande gaserna så starkt, att det är hörbart på långa avstånd, och även där
gasut-strömningen är mindre stark, är det ofta farligt att företaga arbete i schakt eller djupa
dagbrott, emedan giftiga gaser ansamla sig i dessa. Svavlet förekommer i oregelbundna
massor på bergssluttningarna, där det på grund av sin gula färg kan iakttagas på långa
avstånd. Det uppträder vanligen som fyllnadsmassa i hålrum, sprickor och mellan
berg-artsfragment, ibland till ett djup av över 20 m under dagytan.
Svavelförande bergart kallas caliche och är till sammansättning och svavelhalt
synnerligen växlande. F. n. lönar det sig icke att bearbeta caliche med mindre halt än
60 % svavel. Som den vanligen är mycket lös och lättarbetad, sker brytningen nästan
uteslutande med spett, hackor och skyfflar, och endast undantagsvis behöver berget
söndersplittras med hjälp av krutsprängning. Den caliche, som bearbetas på vissa håll,
är ibland så het, att den ej kan hanteras med blotta händerna, och arbetarna få ofta
skinnet förstört av de heta gaser, som fortfarande utströmma ur jorden.
Den uppgrävda svavelmalmen transporteras på ryggen av lamadjur eller medelst
linbanor till raffinationsanläggningarna, s. k. oficinas, där svavlet utvinnes medelst
tvenne metoder, nämligen genom upphettning i pannor eller retorter.
Pannorna äro utförda av järn och rymma c:a 25 ton caliche. Innehållet upphettas
över stark eld i c:a 48 timmar, varvid svavlet smälter och får rinna ut i stora grunda
stenbassänger, där det svalnar och stelnar i trenne väl skilda lager ovanpå varandra. I
det översta skiktet, som är fullt av blåsor, är svavlet förorenat av vulkanisk aska och
smärre bergartsfragment, det mellersta lagret utgöres av nästan rent svavel, under det
att bottenskiktet huvudsakligen består av bergartsbitar. Mellanlagret tillvaratages
och resten, som kallas borra, underkastas upprepade smältningar och stelningar. I
allmänhet kunna utvinnas endast 2/3 av det ursprungliga svavelinnehållet, varjämte
bränsleåtgången blir mycket stor.
Vid retortmetoden, som alltmera börjar uttränga den ovan beskrivna, upphettas
svavlet i slutna kärl, varvid det bortgår i gasform, sublimeras, och svavelgasen avkyles,
så att svavlet erhålles i fast form. Det blir härigenom renare, och bränsleåtgången, som
i dessa trakter med ytterst sparsam tillgång på bränsle — t. o. m. torkad lamagödsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
