Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Svavelfyndigheters bearbetande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAVELFYNDIGHETERS BEARBETANDE.
337
SVAVELFYNDIGHETERS BEARBETANDE.
Av H. Carlbor g.
År 1865 upptäcktes vid borrning efter olja i Cdlcasieu i Louisiana i U. S. Å. en
förekomst av nativt svavel i övre delen av gips- och kalkstenslager under ett minst
150 m tjockt lager av svämsand, lera och grus. Fyndigheten, som har en area av c:a
21 hektar, är i horisontalled nästan cirkelrund. Sedan efter stora tvistigheter
äganderättsförhållandena blivit klarlagda, gjorde man mångfaldiga försök att tillgodogöra sig
svavlet, men utan framgång, då det ej lyckades fullborda något schakt genom
sandlagret. Bl. a. förgiftades åtskilliga arbetare av vätesvavlan i vattnet, och förekomsten
syntes medföra olyckor av ett eller annat slag för alla dem som hade att skaffa därmed.
1890 började emellertid en till Förenta staterna överflyttad tysk, vid namn Herman
Fräsch, som dittills huvudsakligen arbetat inom oljeindustrien, att intressera sig för
fyndigheterna, och kom på den idén att smälta svavlet, där det befann sig, samt pumpa
den flytande massan upp till ytan. Ett dylikt företag ansågs av nästan alla sakkunniga
och övriga intresserade vara fullkomligt outförbart, så att en person t. o. m. vågade
utfästa sig att äta upp allt svavel, som på detta sätt bleve uppfordrat. Sedan bl. a.
svårigheterna att på teknikens dåvarande ståndpunkt sänka ett tillräckligt grovt
borrhål genom flytsanden blivit övervunna, lyckades det emellertid redan vid första försöket
att pumpa flytande svavel upp till dagytan.
Förfarandet går i korthet ut därpå, att i 10 tum grova borrhål, som placeras i
grupper med 15—30 m inbördes avstånd mellan hålen, nedsänkas tvenne galvaniserade eller
aluminiumklädda stålrör av 10 och 6 tums diameter, det mindre inuti det större, och
att i det uppstående ringformiga rummet nedpressas vatten, som blivit överhettat till
160 å 170° C. Vid vanligt tryck förgasas ju vatten redan vid 100° C, och vid 160° har
vattenånga ett tryck av något över 6 atmosfärer, vadan trycket i rörledningarna och i
själva fyndigheten måste överstiga detta värde, om ej vattnet skall fullständigt övergå
i ånga. Lyckligtvis befinner sig svavlet på sådant djup att trycket blir tillräckligt stort.
Svavel smälter vid 114° till en tämligen lättflytande gul vätska, som vid omkr. 160°
blir brun och trögflytande, vadan det icke är fördelaktigt att hålla temperaturen alltför
hög, även om tryckförhållandena skulle medgiva detta. Vattnet upphettas i
ångpanne-anläggningar av betydlig storlek; så t. ex. bestod anläggningen år 1912 av 130 ångpannor,
som dagligen förbrukade 26.5 miljoner liter vatten.
Från röret, som djupast ned vanligen har en diameter av 8 tum och där även är
perforerat, tränger det heta vattnet in i den porösa svavelförande bergarten, som blir
så starkt upphettad att svavlet smälter, samlar sig omkring rörets nedre ända och
delvis tränger upp i detsammas mitteldel. Till en början sökte man pumpa det flytande
svavlet upp till ytan med samma slags pumpar, som användas i oljebrunnarna, men de
blevo snart förstörda. Numera införes i 6-tumsröret ett 3-tums och inuti detta
ytterligare ett 1-tumsrör, varefter inblåses till 28 atmosfärers tryck komprimerad varm luft
i det sistnämnda röret, varigenom svavlet bringas att i mellanrummet mellan de två
minsta rören stiga upp till dagytan på samma sätt som vattnet i en s. k. mammutpump
(jfr s. 248). Svavlet får samla sig i väldiga, 12—15 m höga plankinhägnader av upp till
75 m bredd och 100 m längd, som vardera rymma 75 000—150 000 ton, där det snart
stelnar. När utlastningen skall ske rivas plankorna bort, och den kvarstående stora
svavelmassan sönderspränges och utlastas med ångskopor.
22—252144. Uppfinningarnas bok. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
