Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Tillgodogörande av havsvattnets och saltkällornas salter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLGODOGÖRANDE AV HAVSVATTNETS OCH SALTKÄLLORNAS SALTER.
345
ningen starkare, för att slutligen transporteras till den främsta pannavdelningen
omedelbart över eldstaden, där utkristallisationen äger rum.
Värmen hålles så hög att vattnet kokar och således hastigt avdunstar. Vätskans
yta täckes snart av ett smutsigt brunt skum, vilket tillsammans med andra föroreningar
avsätter sig som ett tjockt slam, som utrakas. Dessutom bildas också på pannbotten
en fast skorpa, pannsten, av gips, glaubersalt, något koksalt m. m., som tid efter annan
måste borthuggas med hammare och mejsel och som efter målning kan användas som
gödningsmedel.
Koksaltets utkristallisering utgör processens senare avdelning, som inträder, när
lösningen nått tillräcklig koncentration, och vanligen får försiggå i en särskild panna
eller pannsektion för att saltet ej skall
förorenas av pannsten o. d. Saltets
kor-nighet regleras genom att man ökar
eller minskar kokningens häftighet, i
det att vid stark hetta och större
livaktighet i badet kornen ej hinna växa till
någon större diameter utan avskiljas
som ett vitt pulyer, medan vid
långsam kokning ett grovkornigt salt
avskiljer sig.
Tid efter annan hoprakas det
utkristalliserade saltet för hand eller på
mekanisk väg och upplägges, så att
moderluten kan avrinna tillbaka till
pannan. För rakningens
underlättande äro pannans långsidor i motsats till
vad som är fallet å fig. 326 ofta byggda
med sluttande i stället för lodräta
långsidor. Ju närmare det lider mot
sjudningens slut, desto mera måste
hettan ökas för att vidmakthålla
kokningen, ty lösningens kokpunkt stiger
från c:a 106° för en fullt mättad rå saltlösning till 120 å 125’ för moderluten. Det salt
som först erhålles är renast, och i varje efterföljande avdrag ingår i koksaltet alltmera av
de mindre önskvärda beståndsdelarna, ända tills moderluten blott innehåller föga
klor-natrium. Moderluten kan genom fortsatt avdunstning bearbetas på olika natron-,
kali-och magnesiasalter.
I stället för direkt eldning har man numera, särskilt i Förenta staterna, i stor
utsträckning övergått till användning av ånga, varvid en stor fördel är att avloppsånga
från andra ångförbrukande industrier kan komma till användning, eller att eljest till
spillo gående avloppsgaser kunna användas för ångans genererande. Härigenom ernås
billiga bränslekostnader, och i själva verket bestämmes läget av ett sjud eri ofta
huvudsakligen av möjligheten till kombination med en annan värmeförbrukande industri.
Enklast sker ångans användande i kittlar med dubbla väggar, mellan vilka densamma
in-ledes, men denna metod torde numera av flera orsaker vara övergiven. Man har i stället
övergått till andra system, som emellertid närmast torde böra behandlas i samband
med liknande processer inom den kemiska teknologien.
Fig. 326. Saltsjudningspanna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
