Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Tillgodogörandet av bergsalt och kalisalter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
ett saltverk i denna trakt. Dessa saltfyndigheter äro varandra ganska lika och visa
tydliga spår av att ha deltagit i den väldiga bergskedj eveckning, genom vilken Alperna
uppstått. Skikten äro nämligen sönderbrutna och veckade samt hela bergmassan
liksom sönderknådad, så att den utgör ett oregelbundet virrvarr av salt, saltlera, anhydrit
m. m., varur rent stensalt blott undantagsvis kan utvinnas medelst sprängningsarbete.
Hela saltmassan innehåller i genomsnitt endast 60 % stensalt. Av dessa anledningar
skulle vanlig gruvbrytning ställa sig ganska oförmånlig, och man utnyttjar i stället
saltets löslighet för anordnandet av sänkverk, d. v. s. man urlakar med vatten de lösliga
b ergartspartierna.
Å fig. 334 är nedre figuren en plan och övre en profil av en dylik anordning. Till
gruvan utsprängas två orter, a och b, på olika nivåer. Genom den övre tilledes sött vatten
i rör, och i den undre bortledes det saltmättade vattnet, likaledes i särskilda rör. Från
den undre orten drives en tvärort, k, och vid ändan av denna spränges i saltet ett
cirkelformigt, 2 m högt rum, W, med 20—50 m diameter. Därpå förenas detta rum med den
övre orten a genom dels ett lodrätt, smalt schakt, p, och dels den lutande orten S. Så
snart dessa förbindelser blivit färdigställda tillslutes den undre orten k genom en damm,
d, av saltlera, som packas fast tillsammans, och vari inläggas rör för saltlösningens
avtappande. Därpå ledes sött vatten ned i rummet W genom orten S i så stor mängd, att
rummet fylles ända till taket. Nu lösa sig salterna under det att den icke lösliga
saltleran faller ned på rummets botten och där bildar ett lager, som hindrar vattnet att lösa
något ur denna botten. Vattnet får nu kvarstå tills lösningen innehåller ungefär 28 %
salt. Vatten kan visserligen lösa 35.8 % koksalt vid 10° temperatur, men dels försiggår
lösandet av de sista kvantiteterna mycket långsamt, och dels lösas, ju längre vattnet
får verka, andra icke önskvärda salter i större proportion än koksaltet. Den således
nära mättade saltlösningen avtappas därpå genom rören i de undre orterna k och b samt
pumpas upp i dagen till sjuderiet, varefter nytt vatten omedelbart insläppes i rummet
W. Det lilla schaktet p användes för arbetena med tappningsanordningarna, och den
lutande orten S, förutom till inledning av sött vatten, även såsom kommunikationsort
till urlakningsrummet; den är därför försedd med uthuggna trappsteg.
Saltet utlöses både i tak och väggar, vadan rummet alltjämt tilltager i storlek men
får allt oregelbundnare form, enär partier med olika salthalt, vilka således hava växlande
löslighet, omväxla med varandra. Det måste övergivas när taket ej längre är tillräckligt
hållfast utan hotar att nedstörta.
Vid flera av dessa sänkverksföretag finnas, ehuru i mindre skala än t. ex. i Wieliczka,
ett stort antal övergivna imponerande gruvrum och kapell med bildhuggerier i saltsten,
konstgjord belysning, springbrunnar av saltvatten o. d., som äro omtyckta
vallfärdsorter för turister.
De på ovannämnda sätt åstadkomna saltlösningarna behandlas givetvis i
salt-sjuderier på samma sätt som de naturliga saltvattnen. I sistnämnda trakter i Bayern
och Österrike är sjudningen i stort sett koncentrerad till ReichenhaTl, Traunstein och
Rosenheim, dit lösningarna pumpas i ett väldigt rörsystem. Det blir nämligen billigare
att så transportera saltvattnet till platser, där bränslet är billigt, än att transportera
bränslet till närheten av gruvorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
