Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Utvinning av borax och borsyra - Alunutvinning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
fyndigheters tillgodogörande.
tionden senare började denna industri få någon större betydelse. För klargörande av
fyndigheternas omfattning må nämnas, att enbart Salar de Chilcaya innehåller 8 250 000
ton borax med 44 % borsyra, och salarerna vid Pedernales och Ascotan äro ännu större.
Till den sistnämnda är f. n. allt arbete koncentrerat, och den utgör, med en årlig
brytningskvantitet av c:a 40 000 ton, en av de förnämsta källorna för fyllandet av
världsbehovet av borax. Förekomsten, liksom ett flertal liknande, som ännu ej belagts
med arbete, äges av det engelska Borax Consolidated Co., vilket dominerar världens
boraxindustri.
Salar de Ascotan erbjuder ett synnerligen vackert skådespel, särskilt i klart solsken,
då marken snart sagt så långt ögat når gnistrar av vita saltkristaller, jämte här och där
smärre vattensamlingar. Området är ej fullt 40 km långt och mäter på bredaste stället
nära 10 km i vidd. Utefter östra gränsen finnes en rad vulkaner med väl utbildade
kratrar, av vilka en del hava ännu verksamma fumaroler. Från saltslätten, som själv är
belägen 3 725 m över havet, höja sig vulkanbergen ytterligare 2 300 m till c:a 6 000 m
höjd över havet.
Det enda bormineral, som finnes vid Ascotan, är ulexit, d. v. s. ett vattenhaltigt
bor-syrat salt av natrium och kalcium, som på sina ställen är alldeles rent, annorstädes
däremot förorenat av koksalt, glaubersalt, gips och lera. Lagret växlar i tjocklek mellan
0.2 och undantagsvis 1.2 m, men de översta skikten äro förorenade av damm, vadan
man t. v. ej tillvaratager desamma. Halten av borsyra hos det användbara
ulexitmateria-let är 24—32 %.
Vid brytningen avlägsnas de översta skikten med spade och hacka eller
undantagsvis medelst sprängning med svaga skott, varefter den rikare delen av lagret skyfflas i
vagnar och transporteras till torkningsanläggningen. Materialet får först torka i solen,
varefter fuktigheten ytterligare utdrives i reverber- eller roterande ugnar. Emedan
frakterna för kol från kuststäderna ställa sig dyrbara, söker man i möjligaste mån
använda sig av ortens bränsle, som dock förekommer synnerligen sparsamt. Det enda
tillgängliga är i själva verket den till släktet Azorella hörande yaretaväxten, som med
utseende närmelsevis som en korallkoloni växer i klungor av högst 1.2 m diameter och
0.5 m höjd på klipporna upp till nära 5 000 m över havet. Växten är mycket kådrik
och brinner väl efter torkning, men som den växer långsamt, förmår den ej helt fylla
behovet.
Efter torkning packas boratet i säckar och skickas på järnväg 370 km till
hamnstaden Antojagasta eller till Mejillones för att i Europa undergå ytterligare bearbetning.
En särställning bland de naturliga borsyreföreningarna intar boraciten, i det att den
är olöslig i vatten. Den består av magnesiumborat och klormagnesium, innehåller ej
mindre än 62 % borsyra och förekommer i gips och anhydrit vid Lünéburg samt i carnallit
vid Stassfurt, vadan dess borsyra, såsom redan blivit påpekat, utvinnes som biprodukt
vid bearbetandet av kalisalterna.
Vid Panderma i Mindre Asien finnas boraxhaltiga saltlager.
Alunutvinning.
Av H. Carlborg.
Större delen av all numera förbrukad alun, som är ett dubbelsalt av kalium- och
aluminiumsulfat, är en produkt av den kemiska industrien, men saltet förekommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
