Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Bergoljans utvinning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
från en å bilden ej visad motor till vänster, som medelst en rem försätter en remskiva i
roterande rörelse. På skivans axel finnes en vevsläng (crank), som genom en vevstake
(pit-man) meddelar en oscillerande rörelse åt den balans (walking beam), som i sin längst åt
höger belägna ända uppbär borren, vilken sålunda får en upp- och nedåtgående rörelse.
Borren är fastgjord i nedre ändan av en 21/2 tums manillakabel eller på senare tid ofta
en grov stålkabel, som genom den i fig. 337 visade anordningen är fastsatt vid balansen
och därefter fortsätter över en linskiva i borrtornets topp ned till den längst åt höger
synliga trumman, varå den ej använda delen av kabeln kan upprullas. Av fig. 337
framgår, att kabeln är fäst vid balansen medelst en skruvklämma (rope clamp) på sådant sätt,
att det i hålet nedhängande stycket kan förlängas alltefter som hålet blir djupare,
varjämte utom en skruv (temper screw) för sänkning av borren även finnes en
svirvélanord-ning (swivel), som tillåter en kringvridning av skruven utan att borren och kabeln
deltaga i denna rörelse. Genom den senare anordningen vinnes, att klämman ej behöver
oupphörligt lossas och hela kabeln nedfiras alltefter som borren arbetar sig nedåt, utan
sänkningen sker successivt medelst
skruven, tills denna blivit nyttjad till hela sin
längd, då skruven uppflyttas och kabeln
släppes ned genom klämman ett
motsvarande stycke.
Själva borrinstrumentet utgöres, som
synes å fig. 337 till höger, av en borrlägg
i flera med varandra hopskruvade
sektioner, som nedtill uppbär själva bettet.
Läggen och bettet tillsammans
åstadkomma genom sitt fall, när balansens
ända rör sig nedåt, den stöt som
söndersmular berget under borreggen och måste
därför givas en lämpligt avvägd tyngd.
Vanligen göres läggen av sammanlagt 5.4—10.8 m längd och består efter hopskruvningen
egentligen av två stänger, som äro förenade medelst i varandra ingripande länkar
(jars). Denna anordning medgiver, att den övre stången vid nedslaget kan röra sig
nedåt i förhållande till den nedre ett stycke på 0.3 å 0.4 m. Vid upplyftningen rör sig
sålunda läggens övre del denna sträcka, innan den drager den undre delen med sig,
varigenom bettet hastigt ryckes upp från hålets botten. På så sätt motverkas att
borren fastnar. Bettet med dess härdade borrskär är givetvis en synnerligen viktig
detalj av borrutrustningen och utföres som enkelt mejselskär enligt någon av de i fig.
338 återgivna modellerna, varav b kallas den kaliforniska och c Mother Hubbard; d visar
ett skruvförband i något större skala än fig. 337. Bettet har urtagningar på långsidorna
för att tillåta cirkulation av det vatten, som alltid måste vara närvarande vid borrningen
för att hålla skäret avkylt och för att spola bort borrmjölet. Ofta äro de genomborrade
bergarterna så vattenförande, att något vatten ej behöver tillsättas.
Då borrningen skall börja, måste inställningen med skruven regleras så, att när
den kabeluppbärande ändan av balansen står i sitt lägsta läge, borren nätt och jämnt
hänger fritt över borrhålets botten. Så snart maskineriet kommit i gång och borren
sålunda försättes i en oscillerande rörelse, är elasticiteten hos kabeln tillräcklig att
medgiva en sådan förlängning hos densamma vid varje nedåtgående slag, att borrskäret
slår mot berget med en ytterst kraftig stöt, som genom förfarandet i fråga blir synner-
Fig. 338. Olika borrskärstyper. Efter Hager.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
