Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Metoder för fyndigheters tillgodogörande, av H. Carlborg - Brunnsborrning - De utvunna malmernas och stenkolens mekaniska behandling, av G. Bring och H. Carlborg - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
När bergbrunnar först började borras i Sverige var konsten redan länge känd och
praktiserad i Europa. Särskilt anmärkningsvärt är att så tidigt som i början av
1700-talet stora djupborrningar efter vatten företogos. Borrbrunnarna kallades länge artesiska
brunnar med anledning av att vid nämnda tid en mängd sådana utfördes i det franska
grevskapet Artois. 1854—61 utfördes i Passy, en förstad till Paris, av tysken Kind,
föregångsman i fråga om djupborrning, en borrning efter vatten, som på sin tid väckte
mycket uppseende. Vatten av 28° temperatur erhölls på ett djup av nära 600 meter till
en myckenhet av 7 500 liter pr minut till en början, men kvantiteten avtog sedermera
till 5 300 liter. Ehuru vattnet var tämligen rent, kunde det tyvärr ej begagnas till
dricksvatten, utan användes för att förse Boulogneskogen med dess vattenbehov.
Vid borrningar av det slag, som den senast beskrivna, är det givetvis ej fråga om
att uppsöka sådant grundvatten, som omtalats i fråga om de svenska bergbrunnarna,
utan avsikten är att påträffa djupt liggande lager, som bestå av porös, vattenförande
bergart. Tjänligt dricksvatten påträffas i regel sällan på dessa stora djup, ty genom den
långvariga och intima kontakten med bergarterna hinner vattnet, som i många fall
härstammar från jordytan, utlösa en myckenhet salter, och lösningsförmågan stegras
ytterligare genom den på stora djup rådande högre temperaturen. Saltkällor omtalas i ett
annat avsnitt av föreliggande arbete, och det må därför vara tillräckligt att här
omnämna att vid åtskilliga badorter i Tyskland och annorstädes finnas en mängd borrade
hälsobrunnar. I Nauheim t. ex. håller den 36 m djupa Lilla sprudeln 2.5 % salter och
Stora sprudeln, som når 170 m djup, 5 %; de hava en temperatur av resp. 20° och 28° C.
Vattnet håller utom salter även stora mängder fri kolsyra, som bortgår under livlig
skumbildning, när vattnet kommer upp i fria luften och på grund av den inträdande
tryckminskningen ej längre kan hålla så mycket gas löst.
DE UTVUNNA MALMERNAS OCH STENKOLENS MEKANISKA
BEHANDLING.
Denna avdelning av överingenjör G. Bring (skrädning, krossning
och siktning) samt förste byräingenjör H. Carlborg {övriga avsnitt).
Inledning.
Malmmineralen förekomma i naturen nästan aldrig i rent tillstånd, utan äro i regel
blandade med andra, ofyndiga, vanligen värdelösa mineral. Den ur gruvan uppfordrade
bergmassan kan därför endast i sällsynta fall sändas direkt till hyttorna för omedelbar
förarbetning på metaller. I regel måste den först underkastas vissa processer, vid vilka
de värdefulla delarna, malmmineralen, skiljas från värdelösa eller för den metallurgiska
processen eventuellt skadliga mineral.
De inblandade ofyndiga mineralen kunna alltså antingen vara sådana, som
omöjliggöra eller försvåra den metallurgiska processen, eller ock sådana, som bibringa den
framställda metallen egenskaper, som göra densamma mindre användbar för vissa ändamål
och därigenom mindre värdefull. I båda fallen är ett avskiljande av dessa mineral före
malmens vidare behandling önskvärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
