Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - De utvunna malmernas och stenkolens mekaniska behandling, av G. Bring och H. Carlborg - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEKANISK BEHANDLING. INLEDNING.
373
Fig. 349. Slipprov å skarnmalm från
Storgruvan, Persberg, förstoring c:a 14 ggr.
Efter Magnusson.
Så t. ex. kunna våra svenska järnmalmer utom de egentliga malmmineralen, d. v. s.
förnämligast magnetit och järnglans, innehålla även s. k. gång artsminer al, såsom kvarts,
kalkspat och silikat av kalcium, magnesium, järn o. s. v., ur vilka järn ej kan framställas,
eller svavelkis och apatit, vilkas svavel- resp, fosforinnehåll kunna giva det framställda
järnet mindre önskvärda egenskaper. Om således en järnmalm, som bestode av enbart
magnetit, skulle hålla 72.4 % järn, så kan det inträffa, såsom vid Kiruna är fallet i fråga
om apatit, att gångarten ej förefinnes i större mängd än att den brutna malmen har en
halt av 60—70 % järn och kan direkt användas för järnframställning. Men det kan
också inträffa, att den brutna produkten håller blott 40 % järn eller ännu mindre och
måste underkastas en omständlig behandling innan en färdig malm med tillräckligt
stor järnhalt erhålles, vanligen här i Sverige minst 50 % och oftast ännu mera, ända
upp till 70 %. Utomlands smältas dock järnmalmer, som hålla ned till 30 å 35 % järn.
Den ur en zinkgruva uppfordrade brutna
malmen håller i många fall blott 10 % eller mindre,
men för smältningsändamål önskar man i regel
en halt av åtminstone 40 % zink.
Kopparmalmer kunna smältas med ganska liten
metallhalt, t. ex. ända ned till 8 %. Numera är
dock tendensen att uppbringa dem till högre
halter, ofta 20 och ända till 30 % koppar.
Med de nyare anrikningsmetoderna kan man
framställa sådant rikt smältgods ur bruten
malm med blott omkr. 1 % koppar.
Skall malmen transporteras lång väg
mellan gruvan och smältverket är det
fördelaktigt om den är rik, ty transporten av en
viktsenhet kostar lika mycket vare sig malmen
är fattig eller rik, men enär den slutligen
framställda metallen måste bära alla
kostna
derna för transporterna av råvaran betungas den i det förra fallet betydligt mera än i
det senare.
Malm- och gångartsmineralen kunna vara mycket finkorniga och intimt blandade med
varandra såsom framgår av fig. 349, vilken visar ett tunt, genomskinligt snitt av
järnmalm från Storgruvan i Persberg, sett i mikroskop. Ett fullständigt skiljande av
malm-och gångartsmineralen kan givetvis ej åstadkommas utan så långt gående krossning,
att de olika kornslagen bliva fullständigt skilda från varandra eller renkrossade, som
termen lyder.
Det inträffar emellertid ofta att de smärre, enskilda malmkornen ej äro jämnt
fördelade i malmen utan klumpvis samlade i rikare massor, åtskilda av partier, i vilka
gångarten överväger eller malmmineral kanske alldeles saknas, fig. 350. Enär ett
fullständigt frånskiljande av gångarten, även om den ur vissa synpunkter ibland kunde
vara önskvärd, ofta är svår och ibland nästan omöjlig samt alltid ställer sig dyrbar,
måste man gå en medelväg och genom frånskiljande av de fattigaste partierna söka få
en acceptabel slutprodukt.
I vissa fall, t. ex. vid bly-, zink- och kopparmalmer, förekommer det att malmmineral
med olika metaller förekomma tillsammans, och det kan då gälla, ej endast att bortskaffa
gångart, utan även att skilja de olika metallernas mineral från varandra, d. v. s. uppdela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
