Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - De utvunna malmernas och stenkolens mekaniska behandling, av G. Bring och H. Carlborg - Anrikningsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEKANISK BEHANDLING. ANRIKNINGSMETODER.
411
Fig. 398. Interiör av ett magnetiskt anrikningsverk.
vid 5. Den avbildade apparaten är så inrättad, att de minst magnetiska kornen, t. ex.
sådana, som äro sammansatta av en liten magnetitpartikel och för övrigt av
gångarts-mineral, skola falla av trumman och ned i lådan 4, där de kunna uttagas för sig för att
underkastas vidare behandling, t. ex. ytterligare finmalning för att renkrossa
magnetit-kornen. De starkast magnetiska kornen medfölja trumman, tills de kommit förbi
magne-terna, då de nedfalla i behållaren 3. Genom att magneterna hava omväxlande polaritet
komma kornen vid passagen förbi dem i livlig rörelse, varigenom eventuellt medföljande
gråbergskorn lättare kunna avskiljas. Malmkornens nedfallande från trumman
under-hjälpes genom påsprutning av vatten i fina strålar.
Utmärkande för denna apparat är sålunda bl. a., att de magnetiska kornen av ett
magnetfält lyftas upp ur vatten, vilket medför, att de rentvättas från det fina pulver
av gångart, som vid torr separering ofta fastnar på de torra kornens yta och förorenar
den frånseparerade produkten.
Avverkningsförmågan av rågods hos
Gröndals separatorer är för den
mindre typen med kort trumma
4—6 ton/tim. och för den större
6—10 ton/tim. med en
klarvatten-åtgång av resp. 75 och 150
minutliter. Energibehoven äro % och 3/4
hästkrafter. Fig. 398 visar en
interiör från ett magnetiskt
anrikningsverk med Gröndals separatorer
i förgrunden och en Gröndals
kulkvarn i bakgrunden.
Som prov på verkningssättet
kan anföras följande resultat från
separering i Grängesberg av ej
renkrossat rågods, bestående, utom av
gångart, av magnetit och något
järn
glans och hållande 47.18 % järn. Sligen höll 52.04 % järn som magnetit och 7.86 % som
järnglans samt avfallet 3.84 % järn som magnetit och 30.76 % som järnglans. Det synes
av dessa siffror tydligt, att separatorn ej varit i stånd att utdraga den svagt magnetiska
järnglansen, vilket däremot varit fallet med magnetiten. Under gynnsamma förhållanden
och vid renkrossning av rågodset kan man komma upp i en halt av omkr. 70 % järn i
magnetitslig, men i allmänhet nöjer man sig med halter på omkring 65 % eller ännu
mindre, om gångartsmineralen äro lämpligt beskaffade ur metallurgisk synpunkt.
En annan svensk magnetisk trumseparator är Allians’, eller den s. k. Härdénska.
Den skiljer sig från den nyss beskrivna bl. a. därutinnan, att för de magnetiska kornejis
avlägsnande från trumman användes en särskild avtagare. Denna består av en
jämförelsevis hastigt roterande vals av omagnetiskt material, besatt med trubbiga piggar
av mjukt järn, vilka med sina spetsar nå nästan men ej fullt fram till separatortrumman.
Magneterna inducera i de mot trumman riktade piggarna magnetism, så att det
uppstår ett koncentrerat magnetiskt fält vid dessas spetsar, som är så starkt, att de
magnetiska kornen hoppa över från trumman till piggarna och medfölja dessa vid
avtagar-valsens rotation. När piggarna avlägsna sig från trumman och magneterna, avtager
fältet i styrka, så att kornen falla ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
