Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - De utvunna malmernas och stenkolens mekaniska behandling, av G. Bring och H. Carlborg - Anrikningsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEKANISK BEHANDLING. ANRIKNINGSMETODER.
413
t. ex., om man låter finkrossad zinkbländeförande malm ligga i en halvprocentig
koppar-sulfatlösning, överdrages bländet med ett tunt skikt kopparsulfid, som är en god ledare.
Malmer, som skola separeras elektrostatiskt, måste i allmänhet finkrossas till under
1 mm kornstorlek och måste vara fullt torra. Rågodset får ej heller hålla alltför mycket
fint damm, emedan detta på grund av adhesionen fastnar på och förorenar produkterna.
Resultatet blir bättre ju mera likformig kornstorlek godset har.
Fig. 399 visar en schematisk bild av Blake-Morschers elektrostatiska separator.
1 är en ficka, där det finmalda, fullt torra anrikningsgodset förvaras. Det matas fram
genom en öppning nedtill och faller ned på den elektriskt laddade valsen 2 i en likformig
ström. De mineral, som först bliva laddade, kastas ut åt vänster och falla ned i behållaren
3, under det att de mindre goda ledarna falla ungefär rätt ned till behållaren 4. Delaren
■5 är förskj utbar, så att den kan inställas därhän att så skarpt som möjligt skilja de olika
mineralen åt. I praktiken bliva nämligen de olika
partiklarnas banor ej så väl skilda som fig. visar.
Andra apparater, t. ex. Huffs, hava i stället
för roterande vals ett system lutande, elektriskt
laddade plåtar, över vilka godset får rinna.
Verkan kan då förökas genom att kroppar med
motsatt elektrisk laddning anbringas på lämpliga
ställen för att attrahera de bortstötta
mineralkornen. Separatorerna anordnas oftast så att
godset underkastas upprepad behandling, medan
det på grund av tyngdkraften faller nedåt
genom apparaten.
De spänningar, man i regel arbetar med,
uppgå till 10 000 å 25 000 volt och erhållas vanligen
genom likriktning av högspänd växelström, men
på sista tiden har man för samma ändamål även
börjat göra bruk av influensmaskiner.
Den elektrostatiska anrikningen har åtminstone ännu rätt liten användning och
kan blott i få fall lämna bättre resultat än t. ex. flotation. Ett sådant fall är skiljandet
av glimmer och grafit, men metoden har också kommit till användning vid malmer
med zinkblände och svavelkis, kassiterit (tennmalm) och scheelit, kopparmineral m. fl.
Dess förnämsta olägenheter äro att avverkningsförmågan är liten i förhållande till
apparatens platsbehov, att rågodset måste underkastas en noggrann torkning, att driften är
tämligen svårskött och att rätt mycket mellanprodukt bildas, som måste underkastas
förnyad behandling.
Flotation. Flotation är ett ord, som lånats från engelskan och är släkt med vårt
flyta, varför hithörande metoder också ibland benämnas jlytprocesser på svenska. Som
namnet anger går förfarandet ut på att bringa vissa mineral att flyta, dock ej direkt
enligt de kända lagarna för kroppars av olika specifik vikt förhållande i en vätska.
I stället använder man sig av den omständigheten, att vissa mineral och framför allt
många malmmineral hava benägenhet att häfta vid oljedroppar eller luftbubblor i
vatten, så att de medfölja, när dessa bringas att stiga till vattnets yta, under det att
gångartsmineralen falla nedåt. Ehuru många teorier blivit framställda, har det ännu ej
lyckats att på ett fullt tillfredsställande sätt förklara de troligen i många fall rätt
Fig. 399. Blake-Morschers elektrostatiska
separator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
