Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - De utvunna malmernas och stenkolens mekaniska behandling, av G. Bring och H. Carlborg - Anrikningsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
Fig. 402. Elmores
vakuum-flotationsapparat.
detta skum, under det att oljorna och de andra reagensen kunna vara desamma vid
olika förfaranden och varieras huvudsakligen med hänsyn till det material, som skall
behandlas. De tillförda ämnenas uppgift är dels att bilda ett relativt segt och hållfast
skum, ty rent vatten lämnar knappast alls något sådant, och dels att påverka
mineralkornen, så att de låta sig tillfredsställande separeras.
En efter ovannämnda grunder byggd apparat var Elmores vakuumapparat, fig. 402.
I det fasta tråget 1 inledes vid 2 det i vatten uppslammade rågodset tillsammans med
något olja och vanligen även syra, omblandas där intensivt av en i tråget roterande,
med vingar försedd axel och avgår vid 3. Det koniska kärlet 5 hålles genom det upptill
synliga röret under vakuum med hjälp av en sugpump. Yttre lufttrycket bringar då det
i tråget blandade godset att genom röret 4 stiga upp i kärlet, varvid emellertid vakuet
samt höjdskillnaden mellan kärlet 5 och tråget äro så avpassade, att kärlet ej blir alldeles
fyllt. Vattnet innehåller luft i lösning, som avgår i form av
små bubblor, när det kommer under vakuum, varjämte,
när syra användes, ofta förefinnes möjlighet, att den med
gångarten utvecklar kolsyra. De anoljade
malmmineral-kornen fastna vid bubblorna och medfölja dessa upp till
vattnets yta, där ett skum bildas, som rinner ned i rännan
6 och från denna i röret 7. Utefter bottnen av kärlet 5
finnes en med flera armar utrustad omrörare 8, som
kring-vrides med hjälp av skruvhjulsväxeln 10. Omröraren
underlättar malmkornens uppstigande och skjuter samtidigt de
på bottnen kvarblivande ofyndiga kornen mot kärlets
yttre vägg, där de nedfalla i röret 9. Detta liksom även
röret 7 måste gå något nedom trågets 1 nivå, för att vätska
överhuvudtaget skall kunna rinna ned genom dem, och
dessutom drager man vanligen ned dem så långt, att en viss
hävertverkan uppstår, som underlättar apparatens arbete.
Denna Elmores vakuumprocess användes på sin tid
i rätt stor utsträckning; så t. ex. behandlades enligt
den
samma vid Braken Hill flera hundratusental ton zinkhaltig mellanprodukt, innehållande,
utom zinkblände, granat och rodonit, vilka på grund av att deras specifika vikt ligger
nära zinkbländets blott med stor svårighet kunde separeras från detta medelst
våt-anrikningsmetoder. Med Elmoremetoden erhölls därstädes dock ej tillräckligt rik slig,
utan den erhållna zinkrika produkten måste efter oljans bortbrännande våtanrikas.
Förfarandets största olägenhet var, att det ej kunde tillämpas på det mest finkorniga godset.
Även vid Sulitelma gruvor i Norge hade man på sin tid en stor anläggning med en
kapacitet av 2 400 ton rågods i veckan.
Numera torde vakuumprocessen ej längre hava någon praktisk användning annat
än i form av en av Diehl utförd modifikation, som i Tyskland vunnit någon tillämpning
för anrikning av kol.
Vid Broken Hill avlöstes den av Minerals-Separationprocessen, så kallad efter det
bolag, som utarbetat densamma med hjälp av bl. a. amerikanen T. J. Hoover och några
av de förutnämnda brittiska uppfinnarna, dock ej Elmore. MS-metoden, som namnet ofta
för korthetens skull skrives, är urtypen för de s. k. mekaniska metoderna, som
karakteriseras därav, att införandet av luften och åstadkommandet av luftbubblorna, d. v. s.
skumbildningen, försiggår på mekanisk väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
