Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - De utvunna malmernas och stenkolens mekaniska behandling, av G. Bring och H. Carlborg - Anrikningsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEKANISK BEHANDLING. ANRIKNINGSMETODER.
415
malmkornen avlägsnats i en centrifugapparat. Vad som gick till spillo var den tunna
oljehinna, som kvarstannade på kornens ytor, d. v. s. i vikt c:a 2 % av den bearbetade
rågodsmängden. Trots detta ställde sig dock olj ekonsumtionen ur ekonomisk synpunkt
alltför stor, och denna omständighet i förening med en del andra olägenheter medförde,
att ej heller denna metod fick någon större användning, oaktat den i vissa fall lämnade
mycket goda resultat, som på sin tid väckte ett ofantligt uppseende.
Kort efter, nämligen år 1902, hade Potter vid Broken Hill i Australien utarbetat
en flotationsmetod efter helt andra linjer. Man hade i därvarande våtanrikningsverk
länge lagt märke till, att sulfidmineralen under vissa omständigheter brukade flyta på
ytan av pulpströmmen, nämligen på ställen, där skumbildning uppstod, och hade
lagt ned stora ansträngningar på att motarbeta detta fenomen. Potter gjorde nu
försök att införa det finkrossade anrikningsgodset i en svag svavelsyrelösning, som var
upphettad till nära kokpunkten. Det visade sig, att syran angrep den i malmen
förekommande kalkspaten, så att det utvecklades kolsyra, som i små bubblor steg mot
vätskeytan. Vid dessa bubblor häftade kismineralen, förnämligast zinkblände, som
således fördes mot ytan, under det att gångartskornen föllo till bottnen. Delprat
lyckades strax efter få samma resultat med användande av
natriumsulfat i stället för svavelsyra, och Froment fann på att tillsätta
något olja, så att kiskornen bakade ihop sig innan de fastnade på
gasbubblorna, vilka också han framställde genom att låta
svavelsyra inverka på kalkspaten i malmen. Alla dessa tre uppfinnare
arbetade i Australien. I London offentliggjorde Cattermole,
Sulman och Picard kort tid efteråt förfaranden, vid vilka
likaledes oljor med eller utan tillsats av syra spelade huvudrollen.
Förklaringen till att kismineralen fastna på gasbubblornas yta
kan man tänka sig härledd ur den nyss påpekade omständigheten,
att de ej vätas av vatten; så snart de träffa en gränsyta mellan gas och vatten sträva
de att stöta det senare ifrån sig. En nödvändig förutsättning för att de skola kunna
hålla sig kvar vid gasbubblorna och följa med uppåt är att tyngden ej är för stor, d. v. s.
kornen måste vara små. Fig. 401 visar huru ett mineralkorn uppbäres av en blåsa. I
verkligheten inträffar det naturligtvis ofta att samma blåsa uppbär flera korn, och är
den stor och kornen små kan bubblans yta bli helt och hållet beklädd eller armerad
med mineralkorn.
Om nu tillägges, att De Bavay i Australien och Macquisten i Skottland år 1904
utarbetade metoder, vid vilka vissa minerals nyss omnämnda benägenhet att flyta på
en vattenyta utnyttjades, hava de olika huvudprinciperna vid flotationen blivit anförda.
Dessa sistnämnda metoder, som man skulle kunna sammanföra under benämningen
ytflotation, torde ännu vara i någon mån i bruk, men hava ett ganska begränsat
användningsområde, nämligen särskilt i fråga om mineral, vilka hava bladformig utbildning,
såsom molybdenglans och grafit, och därför redan av denna anledning hava tendens att
flyta. Metoderna utmärka sig särskilt därigenom, att man med dem kan framställa
mycket rena produkter.
Vad som med tiden visade sig vara i praktiken mest fruktbart var att använda
vissa ämnen för att i lämplig riktning påverka malmmineralens s. k. flotativa
egenskaper och att låta själva floterandet eller uppflytandet av desamma ske med hjälp av
gasblåsor, som bilda ett voluminöst, sammanhängande skum. De nu mest använda
olika flotationsförfarandena åtskiljas förnämligast genom sättet för åstadkommandet av
/t
Fig. 401. Gasblåsa
med vidhäftat
mine-ralkom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
