Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Ädelstenar och prydnadsstenar, av H. Carlborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄDELSTENAR OCH PRYDNADSSTENAR.
447
Granater äro mycket vanliga och. hava ofta en betydande storlek men äro sällan
så genomskinliga och vackert färgade, att de hava värde som ädelstenar. De mest
använda ädla granatvarieteterna äro följande. Hessoniten eller kanelstenen från Ceylon är
röd med någon dragning åt brunt eller gult. Almandinen, som även kallas ädel eller
orientalisk granat, har blodröd till karmosinröd färg, ofta med dragning åt violett, och
erhålles från Syrien, Ceylon och Bahia i Brasilien. Pyropen eller den böhmiska granaten,
som den också kallas efter fyndorten Bilin i Böhmen, liknar den föregående men har
ofta mera brunaktig färg. Till pyropen hör även den i Nordamerika förekommande
Colorado- eller Arizonarubinen, liksom även de rubinröda, delvis i blått stötande Kaprubinerna.
Dessa anträffas tillsammans med diamanterna i Sydafrika och betinga ibland ett ganska
högt pris.
Fig. 446. Genomskärning av kalcedonmandel
med inloppsöppning.
Kvartsgruppen. Den värdefullaste av kiselsyrans utbildningsformer är den amorfa,
d. v. s. icke-kristalliniska opalen. Vanlig opal är mer eller mindre genomskinlig och
har en ful vit eller grå färg, vadan den ej finner användning som ädelsten, vilket däremot
är fallet med både ädel- och éldopal. Den
förstnämnda är visserligen genomlysande
mjölkigt vit liksom vanlig opal, men visar
ett egendomligt färgspel, opalisering, i det
att gröna, röda, gula och blå ljuspunkter
blixtra fram och oupphörligt ändra läge vid
stenens kringvridande. De stenar som visa
gröna och röda nyanser äro mest eftersökta.
Opaliseringen, som ofta försvinner vid
upphettning, beror på att stenen är
genomdragen av en otalig mängd fina sprickor,
vadan den är ganska skör.
Ädelopalen var känd och värderad
redan under Antiken. De förnämsta
fyndorterna äro belägna i Dubnik vid Cervenitza
i Ungern och i Sydaustralien.
Eldopalen är starkt glänsande, av
hya-cintröd till vingul färg, men har svagare
färgspel än ädelopalen. Huvudfyndorten är
Zimapan i Mexico.
En annan art av amorf kiselsyra är kalcedon, med varieteterna karneol och agat.
Den förstnämnda har mörkröd färg, ibland med gul eller brun nyans, trådig, porös
struktur och är uppbyggd av tunna koncentriska lager. Genomskinligheten är icke
stor, t. o. m. i tunnare stycken är kalcedonen blott halvgenomskinlig. Den uppträder
som s. k. geoder eller mandlar i hålrum i vissa bergarter, i vilka den bildats genom
varvvis avsättning av kiselsyra. Ofta ser man på genomskärningen av en mandel den
öppning, varigenom kiselsyrelösningen inträngt, fig. 446. I mandelns mitt förefinnes
ibland ett drusrum, när hela håligheten ej blivit fylld. De mest bekanta fyndorterna
torde finnas vid Oberstein an der Nahe samt i Brasilien och Uruguay. Även i Sverige
förekommer kalcedon i ett konglomerat i norra Dalarna.
Vanlig kalcedon användes sällan som prydnadssten men har fått användning inom
industrien till förfärdigande av rivskålar, polerstenar, lager för vågar m. m. De grå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
