Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Ädelstenar och prydnadsstenar, av H. Carlborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
stundom utgives för diamant. Den berömda portugisiska krondiamanten Braganza,
som väger 1 680 karat, lär egentligen vara en sådan vit topas. Utom i Brasilien finnas
topasfyndigheter i Ryssland i Or enbur gdistriktet, i Japan och i Sachsen vid Schneckenstein.
Turkos är ett vattenhaltigt aluminiumfosfat, som fått sin färg av en ringa halt
av koppar. Den är ljusblå till grönaktigt blå och ogenomskinlig, dess färg blekes i
solen, varvid det blå övergår i grönaktigt. De mest värderade stenarna hava himmelsblå
färg och vaxglans, de antaga hög polityr, men då hårdheten är blott 6, repas ytan av
stål. Turkosen var redan i forntiden en mycket värderad ädelsten.
Den mest bekanta fyndorten är Nischapur i Chorasan i nordöstra Persien, där
mineralet förekommer på sprickor i en trakytisk bergart. Redan i forntiden voro
turkos-fyndigheterna i Wadi Megara på Sinaihalvön bekanta, såsom framgår av storartade
gruvanläggningar samt reliefer och hieroglyfer på klippväggarna. De upptogos på
1860-talet på nytt, men måste övergivas, då arbetet ej blev framgångsrikt. Upptagandet
av turkosgruvorna söder om Santa Fé i Nya Mexico, som brötos redan av Amerikas
urinnevånare före världsdelens upptäckt, har emellertid visat sig vara lönande.
Turmalin. Turmalin består av ett vattenhaltigt silikat av åtskilliga metalloxider
samt håller 10 % borsyra. Den är ett mycket vanligt mineral, som förekommer i långa
pelarformiga kristaller av hexagonal typ, vilka i tvärsnitt visa en karakteristisk
triangelform. Mineralet är till färgen vanligen svart eller svartgrönt och ogenomskinligt
och saknar då värde, medan de någon gång förekommande genomskinliga varieteterna
användas som ädelstenar. Den röda turmalinen kallas rubellit, siberit eller sibirisk rubin
och anträffas framförallt vid Schajtansk invid Jekaterinenburg. Blå turmalin benämnes
brasiliansk safir eller indigolit. Den gröna är allmännast och av lägsta värdet samt
anträffas dels med djup färg i Minas Geraes i Brasilien, då den benämnes brasiliansk
smaragd, och dels med ljusare färg och mera gulgrön på Ceylon (ceylonsk krysolit).
Turmalinen visar i optiskt hänseende den egendomligheten att den, slipad till en
tunn platta, parallellt med optiska axeln, är ogenomskinlig för vissa ljusstrålar men
genomsläpper andra, vilket har givit anledning till turmalinskivors användande för
vissa optiska ändamål.
Grauatgruppens mineral utgöras av dubbelsilikat av aluminium och kalcium, i
vilka dessa senare ämnen delvis och i olika proportioner ersättas av järn, mangan och
Fig. 443. Rombdodekaeder.
magnesium. Den vanligaste kristallformen är rombdodekaedern (fig. 443) men även
ikositetraedern och kombinationer av dessa båda former äro rätt allmänna (fig. 444 och 445).
Fig. 444.
Deltoidikosite-traeder.
Fig. 445. Kombination av
rombdodekaeder och ikositetraeder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
