Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Stenindustrien, av H. Carlborg - Stenindustriellt använda bergarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
tilltalande utseende, vadan den en lång tid var den för mera fordrande ändamål mest
eftersökta svenska stensorten. Färgen hos de friska brottytorna ändrar sig
jämförelsevis hastigt till djupare grön, men blir efter längre tid gulgrön, så att stenen
förlorar sitt prydliga utseende, varför den nu är mindre använd än fordom. Till
föremål, som ej äro utsatta för väder och vind samt skarpt solljus, t. ex. bordsskivor, inre
väggbeklädnad o. d., torde den dock vara ganska lämplig.
Blekinge (4 fig. 451) är av gammalt sätet för en omfattande industri, som till råvara
använder grå eller rödaktig gnejs, småkornig, den bohuslänska liknande granit,
porfyr-granit, s. k. Karlshamnsgranit, urgranit och granitgnejs. »Gråstenen» i Blekinge
tillgodogjordes rationellt och i förhållandevis stor skala redan på 1700-talet vid
flottstationsbyggnaderna i Karlskrona, men när det enskilda initiativet på 1850-talet vände sig
till förekomsterna i Blekinge var konsten till större delen bortglömd. Det var tysken
F. H. Wolff från Eisleben, som satte i gång stenbrytning på flera ställen och exporterade
produkten till norra Tyskland med sådan framgång, att hans firma inom mindre än
tvenne årtionden var den största i sitt slag i hela landet.
Bland mera bekanta stenbrott i Blekinge kan nämnas Tjurkö vid Karlskrona, som
länge drivits för kronans räkning, när Wolff 1862 arrenderade brytningsrätten därstädes.
Tjurkö kan i viss mån betraktas som den moderna svenska gatstensindustriens vagga,
enär de förbättrade arbetsmetoder, som där infördes av på 1870-talet inflyttade tyska
stenarbetare, tjänade som förebilder, när de mera lättarbetade bergarterna i västra
Blekinge och Bohuslän började tillgodogöras. Från Kullö nära Karlshamn har levererats
sten till stora hamnbyggnader i Lübeck, Köpenhamn och Malmö, och grå
Karlshamns-granit från Karlshälls stenhuggerier har använts till Telegrafverkets byggnad och
Gefion-monumentet i Köpenhamn o. s. v.
De efter småländska kusten mellan Mönsterås och Gamleby (5 fig. 451)
förekommande vackra, regelbundet förklyftade graniterna hava blivit föremål för brytning i
rätt stor skala. Den storkorniga röda Virbograniten har bl. a. blivit använd till flera
stora monument i Berlin, t. ex. Siegesdenkmal, den vackert högröda Utkammar sgraniten
har i stor utsträckning exporterats i form av råblock till Skottland, där den förarbetats
till monumentala arbeten i många länder, och den likaledes röda Våneviksgraniten har
använts till piedestalen för John Ericssons byst i Stockholm och till minnesmärket över
den store kurfursten i Berlin m. m. Av den senare stensorten kunna erhållas sprickfria
block av upp till 13 m längd och 1 å 2 m bredd. Brytningen på ön Jungfrun i
Kalmarsund av den vackra röda Virgograniten väckte på sin tid ett visst uppseende, då den
hotade förstöra nämnda egendomliga naturminnesmärke, vilket dock numera blivit
lagligen skyddat som sådant. Överhuvudtaget inverkar stenindustrien betydligt på en
trakts utseende, då stenbrotten tendera att utbreda sig mycket i horisontalled, särskilt
där arbetet sker på ett flertal mindre, av varandra oberoende arbetsplatser.
Många små- och finkorniga graniter i trakten av Oskarshamn, Påskallavik,
Garpe-dans och Västervik förarbetas till gat- och sträcksten.
Den i Västergötland förekommande järngnejsen har fått användning till
kvarnstenar, nämligen där varest den vittrat i ytan till några meters djup, så att fältspaten
till största delen övergått till kaolin, under det att kvartsen blivit oförändrad.
Bergarten har på så sätt blivit sandstensliknande och erhållit ett skarpt skärande gry, som
gör densamma särdeles tjänlig till kvarnstenar. Nid Lugnås (16 fig. 451) har
kvarnstens-berget brutits direkt under det ovanliggande sandstenslagret på de ställen, där bergarten
ligger jämförelsevis nära jordytan. Den gruva, som uppstår när man gräver sig ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
