Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Stenindustrien, av H. Carlborg - Stenindustriellt använda bergarter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
FYNDIGHETERS TILLGODOGÖRANDE.
Närkeskalkstenarna (33 fig. 451) äro i allmänhet lösare och mera lättarbetade samt
billigare att bryta än de flesta andra svenska kalkstenar, men samtidigt kanske något
mindre sega och hållfasta än vissa lager på Öland och i Västergötland. De äro vanligen
till färgen gråaktiga med dragning i brunt och relativt tunnskiktade, i det att de av
leriga och märgliga mellanskikt åtskilda rena kalkstensskikten sällan överskrida en
tjocklek av 20 cm. Olika lager hava givetvis även härstädes något olika egenskaper.
Talrika vertikala förklyftningssprickor tillåta att skiktpackorna, de s. k. kistorna, genom
kilning och spettning lätt låta bryta ut sig; de bortlyftas medelst kran och kätting samt
klyvas därefter med spett och kil. De lodräta förklyftningssprickorna förorsaka de
typiska lodräta väggarna i stenbrotten, fig. 455. Kalkstenstillgångarna i Närke, måste
anses vara mycket betydande, särskilt som det brutna lagret har en mäktighet av 5 å 6 m.
Närkeskalkstenen har brutits eller brytes vid Yxhult, Hällebråten, Lanna,
Vilhelms-berg och Tångsäter samt har funnit användning till bl. a. Uppsala universitetshus,
Nordiska museet, S:t Johanneskyrkan i Malmö, riksbanks husen i Falun, Nyköping och
Vänersborg m. fl. städer, Vanadiskapellet i Stockholm och Tekniska skolan i Örebro.
Stenhuggerierna i Yxhult leverera i stor utsträckning ornament och bildhuggeriarbeten.
I en otalig mängd privathus har dessutom trappsten och golvsten av Närkeskalksten
kommit till vidsträckt användning.
Stenindustrien i Närke torde vara mycket gammal, och att den redan på 1300-talet
nått hög utveckling därom vittna kyrkor i Örebro och Kumla m. fl. ställen.
Undersiluriska kalkstenar brytas i Västergötland (35 fig. 451) vid Borghamn,
varifrån levererats material till Karlsborgs fästning, till Nationalmuseet, södra
Barnbörds-huset o. s. v., samt vid Berg, Västanå och Tornby, i Dalarna i trakten av Mora, i
Jämtland vid Brunflo m. fl. ställen. En del väggar och golv m. m. i nya Tekniska högskolan
i Stockholm äro utförda av jämtlandssten, liksom även åtskilliga inredningsdetaljer
i privathus i huvudstaden. På Öland tillgodogöras kalkstenarna förnämligast på västra
kusten vid Grönhögen, Ventlinge, Djupvik och Sandvik (38 fig. 451), och ölandssten har
funnit användning bl. a. i Engelska kyrkan i Köpenhamn och i en del stockholmshus.
Åtminstone på 1700-talet höggos kvarnstenar till den fina vetemjölsmalningen av både
Ölands, Närkes, Västergötlands och Gotlands kalkstenar och exporterades t. o. m.
stundom utrikes. Därav kommer namnet kvarnstensskikten på den bästa öländska kalkstenen.
De yngre översiluriska kalkstenarna på Gotland (39, 40 fig. 451) äro av rätt
växlande beskaffenhet både till utseende och duglighet. Så t. ex. äro de icke-skiktade
revkalkstenarna, som till stor del äro uppbyggda av koraller, alldeles odugliga, och endast
de skiktade kunna komma i fråga för byggnadsändamål. Brytningen är på grund av
de geologiska förhållandena ofta ganska svår.
Redan under Forntiden användes gotlandskalkstenen i avsevärd utsträckning
i öns borgar. Den påträffas i qn mängd kyrkoportaler från tidig Medeltid, vilkas väl
bibehållna ytor vittna om dess lämplighet för yttre arkitekturdetaljer. En ingalunda
liten utförsel till Sverige, Danmark och Tyskland av arbetade dopfuntar och gravstenar
pågick under Medeltiden. På 1600- och 1700-talen exporterades betydliga mängder
rå kalksten. Särskilt den marmorliknande rödlätta stenen från Hoburgen har även i
senare tid varit rätt mycket använd för dekorering under namn av Gotlands- eller
Ho-burgsmarmor, liksom även den rödbrunflammiga ascoceraskalken från Etelhem, Hamra
och Vamlingbo. Tidvis har brutits en röd kalksten norr om Fårösund, en ljusgul å
Stora Karlsö, en vit vid Klintehamn samt en grå i Kappelhamnstrakten.
Grå gotlandskalksten har använts i Svenska livförsäkringsaktiebolagets byggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
