Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Fyndigheters tillgodogörande - Stenindustrien, av H. Carlborg - Stenindustriella arbetsförfaranden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STENINDUSTRIEN. STENINDUSTRIELLA ARBETSFÖRFARANDEN.
485
slipbord, som utgöras av en roterande cirkelformig bädd med yta av järn eller
undantagsvis karborundum. Stenblocken placeras på denna och fasthållas, varvid så småningom
alla ojämnheter avnötas. Som slipmedel användes vid järnborden vanligen
kvartssand. Vatten måste alltid påledas.
Slip- och polermaskiner hava redan för lång tid sedan blivit uttänkta för att utföra
den polering av stenföremål, som när endast handarbete användes är långsam och
tålamodsprövande. När Älvdals porfyrverk anlades i slutet av 1700-talet konstruerade
dess förste styresman Erik Hagström ett flertal härför avsedda vattenhjuldrivna
maskiner, nämligen dels fram- och återgående slipramar och dels roterande slipbord.
Ramarna gjordes av trä i H-form, på vilka
parallellt med tvärstrecket undertill
fastsattes stänger av mjukt järn på några
centimeters avstånd från varandra, så att
deras nedre kanter eller ytor befunno sig
exakt i samma plan. Ovantill på
tvärstycket fanns en stark järndubb, som
med en trästång förenades med en
hängande pendel, som erhöll sin rörelse från
veven på en vattenhjulsaxel och medelst
vilken ramen erhöll en fram- och
återgående rörelse. Slaghastigheten
avpassades efter ramens storlek, vid små dylika
kunde den vara ett par hundra men vid
stora blott 50 å 60 pr minut. Medelst en
långsamt gående pendelanordning erhöll
ramen även en svag rörelse i sidled. Den
stenyta, som skulle slipas och som kunde
bestå av en eller flera stenar, omgavs av
och ingipsades i ett slipbord eller en ram
av bräder, försedd med ytterkant. Slipmedlet utgjordes under första stadiet, tills den
krossade ytan å den huggna stenen var bortnött, av sand och vatten, eller vid den
hårda porfyren av smärgel och vatten, varvid på sätt som förut beskrivits de hårda
slipkornen fastnade i det mjuka järnet och därigenom fingo tillfälle att nöta mot stenen.
Ramens ovannämnda sidorörelse var anordnad till förekommande av att järnstängerna
alltid arbetade mot samma ställen på stenen, varigenom repor kunde uppstått.
När grovslipningen var färdig togs sanden bort, och ramen och stenen tvättades
väl, varjämte den förra justerades. Därefter slipades med fin smärgel och vatten.
Så småningom erhöll så ytan en fin matt glans och var sedan färdig för poleringen.
Smärgeln borttvättades väl, slipbordet borttogs och en annan ram pålades, som var
gjord av en på undersidan med tjock filt beklädd planka. På stenen hälldes en välling
av järnoxidpulver och vatten, ramen belastades med en tyngd eller pressades mot stenen
med en träfjäder och sattes i rörelse. Det dröjde sedan ej länge innan ytan antog hög glans.
Moderna slipmaskiner hava i allmänhet roterande ramar eller slipskivor, vilka
antingen kunna vara anbragta på fasta roterande axlar eller på sådana, som kunna röras
parallellt med sig själva. I det förra fallet äro de föremål, som skola slipas, så upplagda,
att de kunna föras fram och tillbaka under slipskivan, i det senare fallet ligger stenen
stilla och skivan föres över dess yta. En maskin av sistnämnda slag återgives i fig. 475,
Fig. 476. Skärning av takskiffer, Förenta staterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
