Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Inledning - Järnets egenskaper och dess legeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
sorterna är beroende ej endast av kolhalten, utan även av kolets förekomstsätt och av
järnstyckets värmebehandling. Det vita tackjärnet uppvisar vid kolhalter under c:a
3,0 % ett kornigt brott, men ökas kolhalten, blir brottytan strålig till flisig. I grått
tackjärn uppträder den utfällda grafiten i allt större och större fjäll, ju högre järnet varit
överhettat, och ju långsammare avkylningen skett. Vad stål beträffar, så kan det genom
lämplig behandling givas ett allt finare och finare brott, ju högre kolhalten är. Härvid
måste förfaras med försiktighet, emedan särskilt de eutektoida stålsorterna — kolhalt
c:a 0,9 % — äro ytterligt känsliga för överhettning; även kolrika stål kunna därför efter
en mindre lämplig behandling uppvisa ett grovt brott, tydande på dåliga
hållfasthets-egenskaper.
Järnets sp. vikt, som faller med stigande kolhalt, är i hög grad avhängig av om kolet
förekommer såsom grafit eller i kemiskt bunden form såsom karbid; ju högre grafithalten
är i förhållande till den totala kolhalten, desto mera sänkes den sp. vikten. Under det
att den sp. vikten för smidbart järn uppgår till c:a 7,8, håller den sig för gjutjärn
omkring 7,2.
Järnets krympning, varmed menas den lineära sammandragning, som sker, när
järnet övergår från flytande till fast form, beror förutom av den kemiska
sammansättningen även av gjutningstemperaturen. Vid all gjutning måste man, för erhållande
av rätta dimensioner å det färdiga godset, naturligtvis taga hänsyn härtill.
Krympningen utgör för gjutjärn c:a 1 % och för stålgjutgods c:a 2 %.
Med utvidgning förstår man den storleksförändring, som vid temperaturstegring
äger rum inom den fasta metallen. Den verkliga utvidgningskoefficienten angiver den
förlängning, som vid en given temperatur äger rum för 1 grads temperaturstegring. Denna
förlängning är, vad det kolhaltiga järnet beträffar, beroende av såväl kolhalt som
temperatur. På grund av de vid järnets omvandlingspunkter uppträdande språngvisa
förändringarna av utvidgningsförmågan skulle användandet i praktiken av den verkliga
utvidgningskoefficienten leda till mycket omständliga och besvärliga räkneoperationer.
Man brukar därför i stället räkna med s. k. medelkoefficienter, gällande var och en
mellan tvenne bestämda temperaturer. För ett givet material, d. v. s. för en given kolhalt,
stiger medelkoefficienten till en början med stigande temperatur; vid vanlig temperatur
faller den vid stigande kolhalt. Vid vanlig temperatur är utvidgningskoefficienten för
smidbart järn c:a 0,ooooiis och för gjutjärn c:a 0,ooooo98.
Smältbarheten stiger inom de vanligaste kolhaltslägena med stigande kolhalt, d. v. s.
smälttemperaturen faller. Men såsom vid legeringar i allmänhet kommer smältförloppet
även att påverkas i ett annat avseende. Den rena metallen har en bestämd smältpunkt,
som ej kan överskridas, förrän hela metallmassan övergått i flytande form;
kollegeringarna däremot smälta inom ett bestämt temperaturområde, d. v. s. flytande metall börjar
avskiljas vid en temperatur, men först vid en annan i flera fall avsevärt högre temperatur
kunna de sista återstoderna av den fasta metallen antaga flytande form. Så börjar t. ex.
en järn-kollegering med 1 % kol att smälta vid c:a 1 170°, men först vid c:a 1 440° är
nedsmältningen avslutad (fig. 479), och omvänt börjar legeringen vid avkylning att stelna
vid 1 440°, men först vid 1 170° har hela massan antagit fast form. En särställning intager
den legering, som håller 4,2 % kol; den saknar smältområde och har såsom den rena
metallen en bestämd smältpunkt. Denna smältpunkt är den lägsta, som överhuvudtaget
kan förekomma; legeringen är ens. k. eutektisk legering. I fråga om övriga
järn-kollegeringar kunna deras smältförlopp avläsas å vidstående diagram, där de streckade ytorna
angiva smältområdet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
