Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Inledning - Järnets egenskaper och dess legeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING. DE SPECIELLA LEGERINGSÄMNENA. 497
till att ett vitt brott erhålles samt inverkar därigenom på storleken av den vid
tackjärns-gjutning erforderliga kisellialten.
I vanligt verktygsstål ingår mangan med c:a 0,2 å 0,7 %, större manganbalt är i
allmänhet icke önskvärd. Man har emellertid funnit, att om man avsevärt ökar
manganhalten, så får man ett material med stor såväl hållfasthet och seghet som slitstyrka.
Dessa s. k. manganstål hålla c:a 13 % mangan och hava kommit till stor användning i
sådana fall, där seghet och slitstyrka äro av utslagsgivande betydelse, såsom t. ex. vid
växel tungor och spårkorsningar för spårvägar och järnvägar. Manganstål kan ej
bearbetas annat än genom slipning, det måste därför formgivas genom gjutning.
Järn och fosfor. Fosfor gör järnet kallbräckt, d. v. s. skört vid vanlig
temperatur. Då det emellertid egentligen är fosfor i förening med kol, som åstadkommer
skörheten, så är stål betydligt mera känsligt för fosfor än det mjuka smidesjärnet. En
fosforhalt av c:a 0,01 % gör därför de hårdare stålsorterna mindre goda, under det att vid
mjukaste smidesjärn en fosforhalt av c:a 0,1 % ej nödvändigtvis behöver vara farlig.
Fosforn ökar lättf lutenheten, varför en del gjut järnssorter givas en fosforhalt av ända till
c:a l,o %. Fosfor nedsätter järnets förmåga att vid avsvalning hålla kolet kemiskt
bundet, bidrager till att giva järnet en mycket grovkristallinisk struktur och måste i huvudsak
anses vara ett för järnet mycket skadligt ämne.
Järn och svavel. Svavel åstadkommer rödbräcka, d. v. s. gör järnet skört
i rödvärme. Liksom fosfor minskar det, åtminstone vid något högre halter, järnets
håll-fasthetsegenskaper. Välljärnet är i detta avseende mera känsligt ängötjärnet, emedan
det senare i allmänhet är rikare på mangan, som förmår mildra svavlets skadliga inverkan.
För gjutjärn är svavel uteslutande skadligt, ty det gör järnet trögflutet, medverkar till
att hålla kolet bundet och bidrager dessutom till att göra godset hårt och sprött.
För vissa ändamål, såsom t. ex. för automat järn, är likväl en viss svavelhalt
fördelaktig, emedan härigenom bearbetningen av materialet underlättas. I Förenta
staterna användes för detta ändamål ett järn med 0,07—0,12 % S och 0,75—1,0 % Mn.
Järnet och de speciella legeringsäinnena. Nickel, som kan förena sig med järn i
vilket förhållande som helst, har sedan länge blivit använt för att höja ståls
hållfast-hetsegenskaper. De mest använda nickelstålen äro de perlitiska, med i allmänhet 1—5 %
Ni, och de austenitiska med vanligen 20—25 % Ni. De förra hava fått en vidsträckt
användning för konstruktionsändamål och kunna, i jämförelse med ett motsvarande
kolstål, uppvisa en med c:a 40 % ökad brotthållfasthet och en med c:a 75 % ökad
sträckgräns, under det att förlängningen är ungefär densamma som vid kolstålet.
Nickelstål blir mycket homogent och tätt, varför det lätt tar en vacker polityr och
på grund därav kraftigt motstår röstning. Nickelstålen äro svåra att välla.
Austenitiska nickelstål användas till ventiler för explosionsmotorer och till geodetiska
instrument samt om de äro fullständigt omagnetiska till kommandotorn på fartyg.
Kromnickelstål har fått användning för tillverkning av kanoner, pansarplåt och
automobildelar.
Ett intressant nickelstål är det s. k. invarstålet, som håller 0,3—0,5 % C och 35—
38 % Ni. Detta stål har en mycket ringa utvidgningskoefficient, varför det användes
vid tillverkning av måttskalor för precisionsmätning. Ett stål med 42 % Ni skall till
och med enligt nyare undersökningar i detta avseende överträffa invarstålet.
Krom gör järnet hårt och ökar dess hållfasthet. Däremot minskas i hög grad
vällbarheten, så att redan ett kromstål med endast c:a 0,3 % krom är svårsvetsat. På
32—252144. Uppfinningarnas bok. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
