Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Inledning - Järnets egenskaper och dess legeringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
som ifrågavarande stål kan antaga; härdningshårdheten åter är den största hårdhet,
som genom uppvärmning till lämplig temperatur och därpå följande hastig avkylning
kan meddelas materialet. Ett ståls härdbarhet kan i anslutning härtill definieras som
dess egenskap att genom uppvärmning och hastig avkylning antaga en ökad hårdhet.
Såsom mått på härdbarheten användes den maximala hårdhetsökningen genom
härd-ning, d. v. s. skillnaden mellan naturhårdhet och härdningshårdhet.
Ett fullständigt eller till maximal hårdhet härdat stål är skört och sprött. I
praktiken kan man därför i allmänhet icke utnyttja ett ståls hela härdbarhet, utan man
får nöja sig med en mer eller mindre ofullständig härdning. Vanligen ernås denna
därigenom, att stålet efter fullständig härdning anlöpes, d. v. s. uppvärmes till en viss
temperatur, varvid segheten ökas på hårdhetens bekostnad. Då hårdhetsminskningen
och därmed även ökningen av materialets seghet är i hög grad beroende av
anlöp-ningstemperaturen, har man tydligen i sin hand att inom de gränser, som
bestämmas av naturhårdheten och härdningshårdheten, åt stålet giva vilken önskad
hårdhet som helst. Materialets hårdhet efter anlöpning benämnes dess
ardöpnings-hårdhet, vilken alltså är den hårdhet, som ett för användning färdigbehandlat stål
vanligen har.
Naturhårdheten stiger med stigande kolhalt först mycket hastigt till c:a 0,9 % kol,
därefter sker ökningen långsammare.
Järn och kisel. Järn kan upptaga kisel i obegränsad mängd, och kiseljärn
med ända upp till 95 % kisel har framställts.
I stort sett föranleder kisel samma förändringar i järnets egenskaper som kol, men
verkar mindre kraftigt. Smältpunkten faller först med stigande kiselhalt till c:a 22 % Si,
men börjar sedan på grund av de bildade kiselföreningarnas svårsmältbarhet att stiga, tills
kiselhalten uppgår till c:a 34 %, då den ånyo börjar falla. Sp. vikten avtager med
stigande kiselhalt, liksom även smidbarheten och — emedan kisel giver mycket starkt
vidhäftande glödspån — framförallt vällbarheten. Hårdheten tilltager, dock kunna
kiseljärn med upp till c:a 18 % kisel ännu mejslas. Sträckhållfastheten ökar med stigande
kiselhalt upp till c:a 4 % Si; segheten avtager och sprödheten växer. Den elektriska
ledningsförmågan minskar, liksom också hysterisisförlusten, under det att den
magnetiska permeabiliteten tilltager. Relativt kiselrika legeringar hava av denna anledning
funnit stor användning inom elektrotekniken; sålunda användas 3- å 4-%-iga
kisellege-ringar med under 0,05 % kol vid fabrikation av transformatorplåt.
För tackjärnsgjutningen är kisel av största betydelse, emedan den befordrar kolets
avskiljande som grafit och därigenom bidrager till att ett mjukt och segt gjutgods
er-hålles. I samma mån som kiselhalten ökas, avtager dock järnets förmåga att upptaga kol.
Tackjärn, avsett för framställning av smidesjärn och stål, håller vanligen mellan 0,1 och
0,5 % Si, under det att i gjuteritackjärn kiselhalten uppgår till 1,5 å 3,5 %. Vanligt
mjukt järn och stål håller 0,1 å 0,4 % Si, för speciella ändamål kan dock kiselhalten ökas;
sålunda hålla vissa fjäderstål 0,5—1,8 % Si och 0,7 % Mn.
Järn och mangan. Järnets förmåga att upptaga mangan är obegränsad.
Mangan har en i flera avseenden motsatt inverkan mot kisel och är, på grund av sin
förmåga att kunna neutralisera vissa andra ämnens skadliga inflytande på järnet, av stor
betydelse. Sålunda minskar det syrets och svavlets skadliga inverkan. Järnets
smid-barhet avtager, om det legeras med mangan, liksom även dess seghet och tänjbarhet
minskas; hållfasthet och hårdhet däremot tilltaga. Vällbarheten avtager vid högre
mangan-halt än 1 %. Mangan bidrager till att i tackjärn hålla kolet kemiskt bundet, och därmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
