Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Inledning - Malmernas bränning och rostning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING. MALMERNAS BRÄNNING OCH RÖSTNING.
507
Fig. 482. Rostugn från Dauphiné.
Omkr. år 1750.
Fig. 483. Schedins rostugn.
medel för att överföra Fe2O3 till Fe3O4 som för att överföra Fe304 till Fe. Följden härav är,
att järnoxiden reduceras till Fe3O4 av masugnsgasens koloxid redan högt uppe i
masugns-pipan, där temperaturen ännu är så låg, att någon reduktion av Fe3O4 ej kan äga rum.
Vid denna delvisa reduktion uppstå porer i malmstycket, varigenom tillträde av
reducerande gas till dettas inre delar underlättas.
På 1780-talet bedrevs, enligt Sven Rinman, röstningen på en del ställen
huvudsakligen på samma sätt som malmbränningen, men man hade även länge för malmens
röstning använt rostgropar och
rostmurar.
Rostgroparna
grävdes i en backsluttning och
fodrades på tre sidor med
grå-stensblock, under det att
framsidan lämnades öppen.
Rostmurarna lågo helt över
jord och hade likaledes
öppen framsida. De övriga tre
sidorna uppfördes av sprängd
gråsten och försågos med ett
antal draghål nedtill. I dessa
rostgropar och innanför dessa
rostmurar inlades omväxlande
lager av ved och malm och
överst ett lager av kolstybb,
varpå eldsättning skedde. I
utlandet använde man
flerstädes verkliga rostningsugnar;
sålunda visar fig. 482 en
schaktugn, som vid mitten
av 1700-talet användes för
malmrostning i Dauphiné.
Med de svårreducibla
Fig. 484. Starbäcks rostugn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
