Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Inledning - Malmernas bränning och rostning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508
JÄRNET, DESS FRAMSTÄLLNING OCH FÖRSTA BEHANDLING.
Fig. 485. Westmans rostugn.
malmer, som vi i Sverige
ofta måste arbeta med i
våra träkolsmasugnar, har
röstningen hos oss varit av
mycket större betydelse, än
vad fallet i allmänhet varit
i övriga järnproducerande
länder med deras oftast
lätt-reducerade malmer. I
ut
landet har vanligen en bränning av malmen — för
ut-drivning av vatten och kolsyra — varit tillfyllest, och
en något högre svavelhalt i malmerna har efter
koksmasugnens införande ej varit av större betydelse, då
man i dessa, på grund av den ofrånkomliga
svavelhalten i koksen, ändock måste gå med en mycket basisk
slagg. I vårt land hava därför många försök gjorts att
konstruera en fullt tillfredsställande rostugn.
Röstning’ av malm i styckeform. Den första
rostugnen i Sverige — av konisk form, och med bottnen
bestående av ett rostgaller — byggdes år 1808 av W. Rappe
vid Braås bruk i Småland. År 1828 konstruerade J.
Schedin en rostugn (fig. 483), som snart kom till allmän
användning. Ugnsschaktet vidgade sig här nedåt till
förhindrande av upphängning, och som bränsle
användes kolstybb och småkol, som blandades med malmen.
Flera framstående hyttmän, såsom N. G. Sefström,
N. Starbäck och C. D. af Uiir arbetade emellertid på
att åstadkomma en förbättrad rostugnstyp. Dessa
konstruerade var för sig rostugnar, där eldningen skedde med
ved i särskilda eldstäder, och där bränslet således ej kom
i direkt beröring med malmen, utan dennas upphettning
skedde medelst de upp genom ugnen gående rökgaserna. Dessa vedeldade rostugnar
fingo dock mycket liten användning, och det var först sedan Starbäck år 1840 vid
Långshyttan byggt den första med masugnsgas eldade rostugnen (fig. 484), som ett
verkligt framsteg kan noteras.
År 1847 byggdes vid Tenninge bruk en av J. Åkerman och I. G. Clason konstruerad
förbättrad typ av med masugnsgas eldad rostugn, och år 1850 började E. Westman
uppförandet av en hel rad av rostugnar, eldade med masugnsgas. Med stöd av de
erfarenheter, som han därvid samlade, byggde Westman år 1867 vid Karlsdals bruk en
rostugn av fullt tillfredsställande konstruktion.
Den Westmanska rostugnen, som hos oss undanträngt övriga ugnar
för röstning av styckemalm, är, såsom framgår av fig. 485, utförd som en schaktugn med
ett sig nedåt vidgande c:a 9 ineter högt schakt. Gasen tillföres genom en ringtrumma
c, från vilken den fördelas genom smårör d och vinkelkanaler e till gasgluggarna f, vilka
till ett antal, som är dubbelt så stort som antalet uttagsgluggar, äro anordnade runt om
schaktet. Gastillförseln till gluggarna / kan regleras genom en tilloppet delvis täckande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
