Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnet, dess framställning och första behandling, av G. Ödqvist - Inledning - Träkolstillverkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING. MILKOLNING.
517
R e s mi lo r. I början av 1500-talet började man i Sverige använda resmilor. Dessa
milor, som kännetecknas därav, att veden i dem är rest, ej liggande, kunna uppföras
antingen på en horisontal milbotten såsom vid Östgötamilan, eller på en lutande botten
såsom vid V är ndandsmüan. När milan skall resas, placeras vanligen först i bottnens
centrum en s. k. bordstake, som består av en grov stock av samma längd som den blivande
milans höjd. I bordstaken, som inriktas lodrätt samt stöttas av tre strävor, indrivas c:a
meter från dess övre ände tvenne kilar på så sätt, att de bilda 60° vinkel mot
varandra, varefter kilarnas ytterändar förbindas med en tvärslå. Mot denna sålunda bildade
tresidiga ram reses sedan
kolveden, så att en trekantig
trumma bildas från milans topp ned
till bottnen. Vid resningen, som
sker likformigt runt om
bordstaken, placeras vedens grövre ändar
nedåt, så att veden får en lutning
inåt centrum. Denna lutning bör
för det yttersta vedlagret utgöra
omkring 60°. De grövsta
kubbarna placeras vid inresningen
ungefär mitt emellan centrum
och milans periferi. Kullen
avjämnas med yxa, varjämte hål
och öppningar igenfyllas med
småved. När resningen är
avslutad, följer risning och
stybb-ning. Fig. 494 återgiver en
schematisk bild av en resmila,
där ABCD betecknar milfoten,
abcd brynet samt sd milans sidor.
Bordstaken är betecknad med e
och trumman med t.
Resmilorna variera avsevärt
vad storleken beträffar, sålunda
förekomma resmilor med en
volym av från c:a 110 m3 till c:a
250 m3. I mellersta delarna av landet brukar diametern vid milfoten hålla sig omkring
8 å 9 meter. För kolning av en mila av denna storlek brukar åtgå en tid av 2 å 3 veckor.
Tändningen av en mila av ovan beskrivna slag tillgår så, att glödande kol nedkastas i
trumman, som därefter till en tredjedel fylles med lättantändlig ved, varefter 8 å 10
fotrymningar upptagas. När elden i trumman blivit så stark, att lågan slår ut, påfylles
mera ved och trummans öppning tilltäppes. Flera sådana påfyllningar göras, tills man
anser, att veden omkring trumman fattat eld, då hela trumman fylles med ved. Denna
packas noga med tillhjälp av en s. k. fyllstång, varefter öppningen täckes med ris och
stybb. Under kolningens gång händer det lätt att i milan, på grund av den därstädes
skeende förbränningen, uppstå håligheter, s. k. jr ät. När sådana uppkommit, vilket
upptäckes genom klubbning, får man riva upp beklädnaden och fylla håligheten med
småved samt sedan väl täcka över med ris och stybb. Vid dessa fyllningar av frät
Fig. 494. Schematisk bild av resmila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
